Dystert och snaskigt om Whitneys uppgång och fall
Kevin Macdonalds dokumentär om världsstjärnan Whitney Houston är för dyster för att vara ett party och för ledsam, konstig och förfärande för att applådera. Det tycker New York Times Wesley Morris, som skickar en välmenad varning till den som förväntar sig ett firande av musiken och den ikon Whitney Houston blivit för en hel generation.
Dokumentären, som kort och gott heter ”Whitney”, är den första sedan världsstjärnans död 2012 som har godkänts av hennes familj. Genom arkivmaterial och intervjuer med Whitneys familj kommer Kevin Macdonald stjärnan närmare än tidigare filmskapare gjort, skriver The Guardians Peter Bradshaw. Men det är aningen svårt att förstå vilken historia han vill berätta, menar SVT:s recensent Caroline Hainer.
I dokumentären avslöjas sexuella utnyttjanden inom familjen, och det spekuleras, om än i liten skala, om hur det påverkade Whitney Houstons liv, skriver Hainer. ”Men mycket annat känns lika snaskigt som skandalrubrikerna som kantade hennes sista år.”
Recensenternas snittbetyg: 3,5/5
Snittbetyget är baserat på 10 av 11 recensioner eftersom vissa av källorna inte sätter betyg.
Internationella recensioner
Svenska recensioner
Om recensionssvepen
Varje helg tipsar Omni-redaktionen om de mest aktuella filmerna, tv-serierna, musiken, böckerna och mycket mer från hela världen. Genre kan variera från vecka till vecka.
Om Omni-helg
Recensionssvepen är en del av Omnis helgsatsning med rekommendationer på läsvärda, aktuella och intressanta recensioner, intervjuer och långläsning som publiceras varje helg.
