Efter hätska debatten om swiftiepappor: ”Att lyssna på Swift är allmänbildning”

En stundtals hätsk debatt om så kallade swiftiedads, eller swiftiepappor, har blossat upp på svenska kultursidor.

Allt började med en artikel i DN där fenomenet med pappor som liksom döttrarna gillar Taylor Swift kartlades. Efter en krönika av Kristin Lundell i Expressen var bollen i rullning, Lundell skriver att papporna långsamt borde backa ut ur döttrarnas rum.

I en krönika i DN ställer sig Alex Schulman på Lundells sida. Swiftiepapporna invaderar sina barns liv, skriver han.

De får mothugg av bland andra självutnämnda swiftiepappan och teologen Joel Halldorf i Expressen. Halldorf skriver att Lundell är i barnkulturens svartaste mörker just nu men att ljuset kommer. Ljuset är Taylor Swift.

I en ledarartikel riktar Lisa Magnusson i stället fokus på döttrarna. De måste omfamna mer rebelliska sidor av sig själva och göra uppror mot sina fäder, tycker hon.

Fredrik Strage tar ett vidare grepp på fenomenet. Taylor Swift är inte barmusik utan en megastjärna även bland vuxna män.

”Hon är världens mest omtalade person. Att lyssna på henne är inte att bemäktiga sig tonårskultur. Det är allmänbildning”, skriver Strage.