”En kavalkad av gråtande elektronik till ett discobeat”
Robyn är äntligen hemma. Flera av Sveriges kultursidor har fullkomligt golvats av ikonens urladdning på 3Arena. I Expressen är det visuellt avskalat, vrålsnyggt och förbannat coolt. I Aftonbladet en revansch lika euforisk som bitterljuv.
Aftonbladets Per Magnusson konstaterar att kvällen handlar om ”popbangers, och åter popbangers”. Men någonting händer när Robyn sätter sig på scenkanten och sjunger ”Hang with me”.
”Då framstår hon som den moder av pop som bär oss som så länge självmedicinerat med refränger i moll”, skriver han.
I Expressen skriver Anders Dahlbom att det känns som att publiken transporterats till en frisinnad techno-klubb och att merparten av kvällen blir ”en kavalkad av gråtande elektronik till ett discobeat”.
”Hon är fortfarande den coolaste disco-roboten som finns. Ingen är förvånad.”
Mindre imponerad är Essy Klingberg i SvD. Hon skriver att det dröjer fyra låtar innan publiken börjar sjunga med ordentligt och att låtarna från den nya plattan går på tomgång.
”Det känns som ett friskispass som aldrig riktigt kommer igång.”
Recensenterna är dock rörande överens om en sak – konsertens avslutande ögonblick är helt enkelt magiskt.
Inte ens Klingberg kan förneka det:
”När hela arenan körsjunger ”Dancing on my own” kan bara den med ett hjärta av sten lämnas oberörd.”
Recensenternas snittbetyg: 3 av 5
Snittbetyget baseras på tre av tre recensioner eftersom alla inte sätter betyg.
