Frankrike kan ha dödat franska jihadister i Syrien

Islamiska staten (i Irak och Syrien/Levanten) förkortat IS, Isis eller Isil (arabiska: الدولة الإسلامية ad-Dawla al-Islamiyya (fi al-Iraq wa al-Sham) (Daesh)), är en väpnad sunniislamistisk terrororganisation, främst aktiv i Irak och Syrien. De betraktar sig som den legitima regeringen i en islamisk stat. I juni 2014 utropade gruppen ett världsvitt kalifat med religionpolitisk auktoritet över alla muslimer. Sedan dess refererar gruppen till sig själva enbart som ad-Dawla al-Islamiyya (Islamiska staten). Den beräknades av CIA hösten 2014 ha 31 000 stridande i Irak och Syrien. IS är känd för sin extrema tolkning av sharialagar vad gäller dem som inte delar deras tro och för sina militära attacker på civila, avrättningar av män och bortrövanden av kvinnor. FN:s barnrättskommité har fördömt deras systematiska torterande och dödande av barn. Bland de etniska och religiösa grupper som utsatts för övergrepp finns kristna, assyrier, syrianer, turkmener, kurder, shiamuslimer, shabaker, mandeer och yazidier. Även traditionella sunnimuslimer, inklusive utövare av sufism, som motsatt sig IS härjningar har drabbats av vedergällningsattacker. IS snabba tillväxt anses vara en följd av dess ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, av privat finansiering från intressenter i länder kring Persiska viken, samt av samgående med andra sunnitiska grupper under syriska inbördeskriget. Ekonomisk och politisk diskriminering mot sunnimuslimer i Irak av Iraks shiitiskt dominerade regering har också bidragit till gruppens stöd.

Syriska inbördeskriget är en pågående väpnad konflikt mellan syriska regeringstrupper, ledda av president Bashar al-Assad, och stridande från olika oppositionella grupperingar. Konflikten inleddes under den arabiska våren med de första lokala missnöjesyttringarna i januari 2011, vilka i mitten av mars växte till organiserade landsomfattande protester. Protesterna gällde till en början krav på demokratisering, stopp på den utbredda korruptionen, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett slut på Assadregimens 40-åriga envälde, och möttes med omfattande våld av polis, säkerhetsstyrkor och militär. Under konfliktens gång växte inblandningen från utländska intressegrupper och Syrien såg ett inflöde av pengar och vapen från utlandet. Strider pågår på flera fronter mellan regimstyrkor och en lång rad olika organiserade rebellgrupper (med ett inte obetydligt inslag av utländska stridande), som i sin tur också strider mot varandra. Det ursprungliga motivet till proteströrelsen – demokratisering av Syrien – spelar numera en mindre roll, religiösa och etniska orsaker har istället trätt fram. I november 2013 uppskattade FN att minst 120 000 människor hade dödats under konflikten. Tre miljoner beräknades ha flytt till grannländer och sex och en halv miljon var på flykt inom landet 2015. Hälften av alla syrier var i behov av hjälp utifrån för att överleva.

The People's Protection Units (Kurdish: Yekîneyên Parastina Gel‎, pronounced [jɑkinæjen pɑrɑstinɑ gæl], abbreviated as YPG), also known as People's Defense Units, are the main armed service of the Kurdish Supreme Committee, the government of Syrian Kurdistan (Rojava). The YPG are primarily Kurdish, but also recruit Arabs, Turks and westerners, and there are Assyrian/Syriac Christian units integrated into its command structure (Sutoro and Syriac Military Council). The YPG have become a major opponent of the Islamic State of Iraq and the Levant (ISIL). They have co-operated with Syrian opposition fighters against ISIL, but have avoided engaging forces of the Syrian government, which controls several non-Kurdish enclaves in Kurdish territory. The nature of links between the YPG and the controversial PKK in Turkish Kurdistan (North Kurdistan) is disputed. The YPG were originally formed in 2004 by the Democratic Union Party (PYD) in Southern Kurdistan (i.e. northern Iraq) and were transferred to the service of the Kurdish Supreme Committee (which includes the PYD) in 2012. The group initially took a defensive posture in the Syrian Civil War. In July 2012, the YPG had a standoff with Syrian government forces in the Kurdish city of Kobanî and the surrounding areas. After negotiations, government forces withdrew and the YPG took possession of Kobanî, Amuda and Afrin. By December 2012 they had expanded to eight brigades, which were formed in Al-Qamishli, Kobanî and Ras al-Ayn and the districts of Afrin, Al-Malikiyah and Al-Bab. Conflict broke out between the YPG and Islamists in 2013 after they expelled a group of jihadists from Ras al-Ayn. In 2014, the YPG collaborated with the Free Syrian Army in order to fight against ISIL in Ar-Raqqah province. The group has also formed an operations room with multiple FSA factions called Euphrates Volcano. In February 2015, the YPG signed a judicial agreement with the Levant Front in Aleppo. In their campaign against ISIL, the YPG have begun making advances into Arab areas, such as the border town of Tell Abyad in June 2015. The YPG considers itself a democratic people's army and conducts internal elections as a method of appointing officers.