Fyra sparkade efter kuppförsök i Ekvatorialguinea

Ekvatorialguinea, formellt Republiken Ekvatorialguinea, är en av de minsta staterna i Afrika. Landet ligger dels på fastlandet och dels på fem bebodda öar. Ekvatorialguinea gränsar till Kamerun och Gabon samt Biafrabukten i Atlanten. Historiska namn på landet har varit Rio Muni och Spanska Guinea (1926-1968). Den största ön, Bioko, var länge portugisisk, och den var i hundratals år känd som slavdepå och handelsbas under namnet Fernando Pó. Spanjorerna övertog makten 1778. 1827 övertogs Fernando Pó av britterna, som använde ön som bas i arbetet med att stoppa slavhandeln i Beninbukten; ön blev dock spansk igen på mitten av 1800-talet. Efter frigörelsen från Spanien 1968 föll Ekvatorialguinea i händerna på Francisco Macías Nguema. Han var medlem av mongomoklanen ur bantufolket fang, och under 11 år bedrev han en blodig diktatur tills han störtades och avrättades. Hans efterträdare, brorsonen Teodoro Obiang Nguema, fortsatte att regera i samma stil. Observatörer beskrev valet 1996 och det 2002 som en politisk fars. Freedom House rankade 2009 de politiska rättigheterna i Ekvatorialguinea som "7" (där 1 representerar mest fri och sju minst fri), medborgerliga friheter som "7" och gav det frihetsrankningen "Inte fri". Landets största exportprodukter är virke, kakao samt kaffe. Under åren närmast före självständigheten bidrog kakaoplantagen på Bioko och fastlandet till att Ekvatorialguinea hade den högsta inkomsten per BNP (PPP) per capita i västra Afrika. Vid slutet av Macías styre låg landet emellertid i politisk och ekonomisk ruin, och omkring 100 000 invånare hade flytt till grannländerna. De flesta som stannat kvar i landet är idag självhushållande bönder som odlar jams, kassava och bananer. Under 2011 annonserade Ekvatorialguineas regering att man planerar att bygga en ny huvudstad vid namn Djibloho. Ekvatorialguinea arrangerade Afrikanska mästerskapet i fotboll 2012 tillsammans med Gabon.