Gissléns nya kritik: FHM vek sig för externa aktörer
Folkhälsomyndighetens nya ledning satte relationen med externa aktörer framför medicinsk vetenskap när nya rekommendationer kring provtagning vid halsfluss avpublicerades i våras. Det säger avgående statsepidemiolog Magnus Gisslén i ett nytt videoklipp i sociala medier.
– Trots att våra rekommendationer var väl förankrade i vetenskap valde den nya ledningen på Folkhälsomyndigheten i våras att avpublicera dem, säger Gisslén.
Rekommendationerna, som tagits fram av bland andra Gisslén, innebar en mer generös provtagning för att förhindra smittspridning av en särskild grupp A-streptokocker som i sällsynta fall kan orsaka svår sjukdom och död. Syftet var att penicilin vid behov skulle kunna sättas in tidigt.
Rekommendationerna skapade dock enligt Gisslén spänningar med Läkemedelsverket och nätverket Strama som arbetar mot antibiotikaresistens, vilket ska ha legat bakom att de avpublicerades.
Gisslén meddelade nyligen att han slutar som statsepidemiolog, och han har i samaband med det riktat hård kritik mot FHM:s ledning, som han anser saknar smittskyddskompetens. Kritiken har tillbakavisats av generaldirektör Olivia Wigzell.
Gissléns avhopp – det gäller saken
- Statsepidemiolog Magnus Gisslén avgick från Folkhälsomyndigheten efter att ha förlorat förtroendet för myndigheten och riktat kritik mot ledningens medicinska kompetens.
- Folkhälsomyndigheten uppgav att Gisslén skulle petas från sin post på grund av olika uppfattningar om rollen, men att han erbjöds en annan tjänst inom myndigheten.
- Ledningen för Folkhälsomyndigheten, inklusive generaldirektör Olivia Wigzell, avvisade Gissléns kritik och framhöll att myndigheten har hög medicinsk och akademisk kompetens.
- Socialminister Jakob Forssmed kallade till sig FHM:s generaldirektör och Centerpartiet begärde svar i riksdagens socialutskott om Sveriges pandemiberedskap efter Gissléns avgång.
- Tidigare chefer och experter har haft delade åsikter om kritiken; vissa delar Gissléns oro över kompetensen medan andra menar att myndigheten har tillräckliga processer för att hantera kunskapsfrågor.
