Grönt ljus för att gräva upp Francos kvarlevor

Francisco (de) Franco y (de) Bahamonde, (de) Salgado-Araujo y Pardo de Andrade, född 4 december 1892 i Ferrol, Galicien, Spanien, död 20 november 1975 i Madrid, Spanien, mer känd som general Franco eller bara Franco, var en spansk officer och politiker på yttersta högerkanten som stöddes av konservativa, falangister och rojalister. Han var generalmajor från 1926 och Spaniens statschef och diktator med titeln "El Caudillo" (ledaren) 1939–1975. Under det Spanska inbördeskriget och de inledande åren av Francos regim förföljdes och dödades ett stort antal politiska motståndare, däribland kommunister, socialister, protestanter, intellektuella, frimurare samt katalanska och baskiska separatister. Det råder oenighet om hur många som föll offer för Francos förföljelser, och uppskattningarna av hur många som dödades varierar mellan 58 000–400 000. Franco lät också uppföra ett antal koncentrationsläger där tiotusentals människor förmodas ha dött. Våren 1940 gjordes bedömningen att över 250 000 politiska motståndare var fängslade. Så sent som 1957, nära två decennier efter Francos maktövertagande, inhyste de spanska fängelserna över 6 000 politiska motståndare. Även homosexualitet kriminaliserades, och under Francos regim förföljdes och fängslades homosexuella personer som ett led i så kallade säkerhets- och korrigeringsåtgärder.