Invasiv havsspya hittad i Sverige – hotar ekosystem

Didemnum vexillum, populärt benämnd havsspya, är en sjöpungsart som beskrevs 1989 av Romanov. Didemnum vexillum ingår i släktet Didemnum och familjen Didemnidae. Arten har 2022 för första gången påträffats i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.D. vexillum tros ha sitt ursprung i Japan, men den har spritt sig till flera kontinenter och den betraktas som en invasiv art. Den upptäcktes 1991 i Nederländerna, där den har kommit att täcka stora delar av havsbotten i kustprovinsen Zeeland. Den har senare hittats i bland annat Storbritannien, Frankrike och Irland. 2020 hittades den i Norge, och 2022 även i Sverige.Den kallas populärt för havsspya (en: Sea womit), eftersom den liknar en gulaktig, bubblig smet, som snabbt kan kolonisera stora områden på havsbotten. Den bildar täta mattor som snabbt täcker tångruskor, musselbäddar och havsbotten. Den fortplantar sig både med hjälp av larver, som kan sprida sig längre bort, men också genom att den helt enkelt delar sig i mindre delar. Den antas ha kommit till Europa via internationell fartygstrafik.

Sjöpungar (Ascidiacea) är en klass av påsliknande filtrerare tillhörande manteldjuren (Tunicata). Sjöpungar karaktäriseras främst av sina omslutande skyddshölje, manteln. Denna mantel består till viss del av det cellulosaliknande ämnet, tunicin, vilket gör sjöpungens mantel starkare i jämförelse med andra manteldjur.Sjöpungar förekommer i alla hav med cirka 1850 arter, varav cirka 20 är vanliga att finna vid den svenska västkusten. De kläcks som bilaterala larver. Larverna letar upp en bra plats att bosätta sig på (ofta oorganiskt material, till exempel stenar och liknande), får en säckliknande form och tillbakabildar sedan sitt ganglion (benämns ibland felaktigt som att den "äter upp sin hjärna"). Detta gör den för att spara energi, eftersom dess ganglion är det mest energikrävande organet i kroppen.