Kritik mot mörkt smink och lösnäsa i Nina Simone-film

Blackface är en typ av sminkning med ursprung i USA, använt för att skapa ett stereotypiskt porträtt av svarta. I USA användes blackface oftast inom minstrel-shower där vita skådespelare använde bränd kork och senare färg eller skoputs för att mörka huden och överdriva läpparna. De bar ofta peruk, handskar, slitna kläder med mera för att förstärka karikatyren. Även svarta skådespelare har uppträtt i blackface. Blackface utgjorde en tradition inom amerikansk teater i ungefär 100 år och blev snabbt populär i andra länder, särskilt Storbritannien, där traditionen levde kvar ännu längre. Blackface användes även i film, i exempelvis Jazzsångaren och Nationens födelse. I mitten av 1900-talet förändrades attityderna kring ras och rasism i USA och i andra länder, vilket ledde till en förändrad attityd gentemot skådespeleri i blackface-smink. Blackfacesminkningen befäste stereotyper och förmedlade rasistiska föreställningar om den afroamerikanska kulturen till omvärlden. Inom vissa områden finns denna typ av karikatyr fortfarande kvar och orsakar ofta kontroverser. Sminkningen förekommer dock i begränsad utsträckning, oftast utanför USA, i exempelvis social satir. Det mest berömda exemplet i Sverige är Alice Babs framträdande i filmen Resan till dej från 1953. I filmens huvudnummer Fjärran Sol och Måne är Babs helt svart från topp till tå. Hennes sång handlar om att hennes högsta önskan är att få vit hy. Dåtidens filmrecensenter reagerade starkt mot dessa textrader. Filmen visas årligen som matiné på SVT.