Krönikor: Alla som spelat heavy metal har lite av Ozzy Osbournes dna i sig
Ozzy Osbourne tycktes odödlig – det går knappt att förstå att han är borta, skriver Neil McCormick i The Telegraph.
”Han var den självutnämnde mörkrets prins, heavy metals ursprunglige skräckmästare, den hårdkrökande, knarksnortande, fladdermusbitande, maniske clownen som praktiskt taget uppfann bildspråket i musikens mörkaste genre med sin fäbless för mantlar, kors och tatueringar.”
Oavsett hur heavy metal utvecklats de senaste 56 åren går det inte att föreställa sig hur genren sett ut om inte Black Sabbath funnits, skriver Alexis Petridis i The Guardian.
”Varje artist som varit verksam i genren därefter – och otaliga som inte gjorde det – bär lite av Black Sabbaths dna i sig, och det lär de alltid göra.”
I och med avskedskonserten den 5 juli fick Osbourne det avsked han förtjänade, skriver Anders Dahlbom i Expressen.
”Det är få artister som kan skriva sina egna villkor för hur de vill lämna scenen en sista gång. Ozzy och Black Sabbath är ett ytterst ovanligt undantag.”
Trots flörtarna med satanism och skräck passade smeknamnet ”Prince of darkness” aldrig helt in på Osbourne, skriver Nils Hansson i DN.
”På scen var han ju en teddybjörn, som ofta utstrålade en rent rörande glädje över att få vara just där.”
