Kungen tog ut 400 000 – utöver apanaget

Apanage (från vulgärlatinets apanare som betyder "att ge bröd") är de pengar en stat betalar ut till sin monark. I Sverige betalas apanaget ut till Hovstaterna, och skall täcka bland annat kostnaderna för Kungens och övriga kungahusets representation. Apanaget infördes den 1 december 1809, då riksdagen slöt ett avtal med Karl XIII, varigenom staten fick tillgång till ”ett antal kungsgårdar och kungsladugårdar och därtill hörande hemman och lägenheter”, medan kungen fick rätten att förfoga över slotten samt ett årligt apanage. Kungen återlämnade även den personliga egendomen Guadeloupe i Karibien till Frankrike för 24 miljoner franc, med vilka han betalade av den svenska statsskulden. Den årliga återbetalningen och räntan som detta lån mellan stat och kungahus gav utgjorde ända fram till 1983 en betydande del av kungahusets apanage. År 2006 uppgick apanaget till cirka 48 miljoner kronor. Apanage härstammar från Frankrike, där det var ordet för de pengar som konungens icke förstfödda barn fick. Den äldste sonen ärvde alltid tronen, och för att stötta de yngre barnen fick de pengar, land eller annan egendom. Den sammanlagda kostnaden i den svenska statsbudgeten är för Kungliga hov- och slottsstaten ett ramanslag på ca 127 miljoner kronor (2014). Därav går runt 65 miljoner till Hovstaterna som så kallat apanage. Återstående del, runt 62 miljoner, går till slottsstaten för drift och underhåll av de elva Kungliga slotten och deras museiverksamhet samt övriga kungliga egendomar såsom Kungliga Djurgården, Hagaparken och Riddarholmskyrkan. Apanaget används för att täcka kostnaderna för statschefens officiella uppgifter samt representationskostnaderna för övriga sex medlemmar av kungahuset. Kungen har likt tidigare drottning Beatrix av Nederländerna valt att inte göra någon frivillig redovisning av apanaget, något som exempelvis de brittiska hovstaterna gör.