Många skäller på Tinder – nu tar DNA-dejting över
Samtidigt som nätdejtandet styrs av allt mer sofistikerad teknologi rasar debatten om vad det gör med våra liv. Mycket skylls på Tinder, men forskarna menar att vi överdriver algoritmernas betydelse.
Tinder har fått kritik för hur appens algoritmer sorterar fram vem du får chans att träffa. Gränssnittet ser ut som en kortlek som blandas slumpmässigt, men i bakgrunden agerar en algoritm där profiler som bedöms likvärdiga (i fråga om attraktivitet) matchas med varandra.
Tinders algoritm styr dig inte nödvändigtvis mot din drömpartner, skriver Matt Bartlett i en lång artikel för det Nya zeeländska nätmagasinet The Spinoff. ”I stället pushar den dig aktivt mot personer som den tror är mer i samma liga som du”, skriver han.
Om Tinders metod verkar cynisk är nästa trend klinisk. I framtiden kommer vi att kunna topsa oss på insidan av kinden och skicka provet till en DNA-app som hittar vår genetiska match, skriver Café i ett långt reportage.
Även AI är på väg att ta sig in i vårt mest intima liv, konstaterar Café. Enligt tidningen kommer du i framtiden kunna låta AI analysera hela ditt digitala liv och ”med all denna intima info som instrument rota fram någon som har kompatibla vanor – oavsett vad som står i era presentationer”.
Frågan är nu vad all denna teknologi gör med våra liv. Debatten har rasat under hösten, bland annat förd av SvD:s redaktör Victor Johansson som skrivit om hur Tinder förstörde hans liv.
Många debattörer refererar till den israeliska sociologen Eva Illouz, som serietecknaren Liv Strömquist var först med att popularisera i Sverige. Det handlar enkelt uttryckt om att vi börjat se andra människor som utbytbara varor på en marknad, vilket ödelägger möjligheten till äkta kärlek. Fenomenet är dock betydligt äldre än Tinder.
Tinders inflytande över våra val är kanske inte heller så stort som vissa rubriker påstår. Marie Bergström är verksam vid demografi-institutet INED i Paris och har studerat nätdejting i ett decennium.
– Par som har ungefär samma sociala bakgrund dras till varandra, oavsett om det finns algoritmer i bakgrunden eller inte, säger hon till Forskning och framsteg.
