(Daniel Ochoa de Olza / TT / NTB Scanpix)

Parisattackerna • Röster om Parisattackerna

Mannheimer: ”Den här gången hittar jag inga ord”

Av Samuel Inghammar
Publicerad 22 november 2015, 14:41

”Jag kan inte skriva någonting. Det är blankt. Tomt. Svart.” Det skriver Anna Mannheimer i en krönika Göteborgs-Posten. ”Några unga män med förvriden världsbild mördar över hundra oskyldiga i Paris. Och jag är alldeles tom”. Hon skriver att hon inte hittar några fina ord om hur vardagen måste fortsätta och att vi aldrig får ge upp. ”Jag kan inte skriva om hur rädd jag är när jag går ner i Nordstan och hur jag byter kupé på X2000 för att en kille i min vagn ser lite skum ut. Och jag kan verkligen inte lätta upp stämningen genom att skriva om Jättekatten, om julbasaren i skolan eller om höstens vackra färger.”

Anna Mannheimer: ”Jag hittar inga ord om att vi aldrig får ge upp”

krönika · Göteborgs-Posten

Alex Schulman: ”Jag blir ännu mer orolig för skräcken vi känner”

krönika · Aftonbladet

Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen

Man gripen för inblandning i terrorattackerna i Paris

En 39-årig man har gripits i Tyskland, misstänkt för inblandning i terrorattackerna i Paris i november 2015 som krävde över 100 människor liv, skriver tyska Spiegel.

Minnesceremoni (v) och från räddningsinsatsen 2015 (h)

”Dårars handlingar kan inte göra andra medskyldiga”

”Varför ska de 1,6 miljarder människor som är muslimer behöva fördöma en sekt bestående av som mest 100 000 terrorister?” Den frågan ställer Expressens krönikör Diamant Salihu efter terrordåden i Paris. Han jämför med skolattacken i Trollhättan. Ska 16 000 invånare tvingas be om ursäkt för att en av stadens invånare gick ut för att mörda mörkhyade, frågar han retoriskt. Salihu skriver att det är en sak att inkludera moskéer och muslimska församlingar i arbetet för att stoppa radikalisering. ”Men krav på offentligt fördömande av terrorattentat på grund av min religion? Vänta en sekund. Jag är muslim och lika troende som de flesta kristna jag känner”, skriver han.

Demonstration i Italien, ”Not in my name”.

”När tar det slut? Inte på decennier”

En ny vecka börjar. Efter attackerna i Mali och Paris frågar sig The Guardians Asienkorrespondent Jason Burke när hotet från terrorn kommer att vara över. ”Troligen inte på decennier, är det korta svaret”, skriver han i en krönika. Burke blickar bakåt i tiden mot det som han kallar för roten till den aktuella terrorvågen, till 70-talet och islamismens framväxt. Därefter följde ytterligare tre faser – där den senaste utspelar sig efter den arabiska våren. På det stora hela har terrorhotet uppträtt cykliskt, det har kommit och gått, menar Burke. ”Att spåra det aktuella hotet är samtidigt nedslående. För även om vi kan se fram emot att IS på sikt kommer att försvagas så är chansen att den aktuella cykeln är den sista liten.”

Arkivbilder: Militär bevakning i Mali, Paris och Sinai.

Schulman: Inget våld i de starkaste Parisbilderna

Det gick inte att låta bli att titta på bilderna som spreds från terrordåden i Paris, skriver Alex Schulman i en krönika för Aftonbladet. ”Men det absolut starkaste klippet jag sett bär inga spår av våld, det bär bara spår av skräck.” Klippet som Schulman syftar på visar hur människor flyr när någon skjuter fyrverkeripjäser i centrala Paris, dagen efter dådet. ”Människor välter stolar och bord på sin väg bort från faran. De kastar sig in genom dörrar till kaféer. De tar skydd bakom bardiskar. Det är människor som tror att de ska dö. Jag ser deras ansikten. Den där nakna skräcken, den rör mig i djupet.” Schulman konstaterar att även om han är rädd för terrordåd är han än mer orolig för skräcken vi känner. ”Så här går det när rädslan kopplar grepp på oss. Vi reagerar på minsta rörelse. Vi blir reptiler. Tankarna krymper och det gör vi också.”

Parisattackerna Röster om Parisattackerna Paris Anna Mannheimer Frankrike Alex Schulman