Myntade uttryck som ”fittstim” och ”finansvalp”

Fittstim är en nedsättande term på kvinnor i grupp. Uttrycket fick offentlig spridning 1992, men lär ha använts även innan dess. Stig Malm använde ordet "fittstim" i anslutning till ett möte vid LO:s huvudkontor i Stockholm 1992. Malms egen berättelse är att en taxichaufför använde ordet under taxiresa omkring 1990, efter att Malm noterat Socialdemokratiska kvinnoförbundets dåvarande ordförande Margareta Winberg på trottoaren. Han återberättade historien enligt egen beskrivning "mest som en absurditet". Detta fick offentlig spridning och Malm kom att anklagas för att ha en nedlåtande kvinnosyn, vilket Malm tillbakavisat. De berörda kvinnorna med Winberg i spetsen initierade en debatt under början av maj 1992, där Malm bland annat avkrävdes en offentlig ursäkt. Mona Sahlin, socialdemokraternas dåvarande partisekreterare, förklarade att alla som använder ett sådant språkbruk förtjänar förakt. Vänsterpartiledaren Gudrun Schyman begåvade Stig Malm med epitetet "pittpamp". Malm hävdade själv att det var hans chaufför som myntade uttrycket och vägrade av "hänsyn till dennes integritet" att röja namnet. År 1999 utkom antologin Fittstim, med texter av unga svenska feminister.

Finansvalp är ett uttryck som avser främst unga anställda inom banker och fondkommissionsbolag, som gör snabba affärer med stora vinster. Uttrycket användes först i Veckans Affärer våren 1987, när tidningens dåvarande redaktionssekreterare Pieter Tham kläckte en rubrik till en artikel om börsmäklarnas löner. Uttrycket fick sitt genombrott när LO-ordföranden Stig Malm i sitt 1 maj-tal ondgjorde sig över "knapptryckarna" och "finansvalparna".Den särskilda omsättningsskatt på värdepapper, som tillkommit 1987 och som drabbade mäklarna själva fick smeknamnet valpskatt. Denna skatt upphävdes av Regeringen Bildt 1991.