Orrenius: Min son ser nioåringen som en lekkamrat – inte kriminell

Av Hanna Åkesson
Publicerad 14 februari 2015, 09:18

”En bra grej med barn är att de sällan ägnar sig åt avhumanisering”, skriver DN:s Niklas Orrenius. Han beskriver hur hans egna barn, 4 och 9 år, funderar kring vaktfilmen i Malmö. ”En nioårig pojke i Malmö är en nioårig pojke i Malmö, någon man skulle kunna spela fotboll eller Minecraft med. Inte en 'efterlyst kriminell' som Jernhusens säkerhetschef kallade nioåringen”, skriver Orrenius.
I vuxenvärlden är avhumaniseringen vanligare, skriver han. En nioåring kan kallas ”odjur” på riksdagens andre vice talmans Facebook-sida och en polis kan beskriva hur barnen ”drog som en avlöning”. Landet som var först i världen med att förbjuda barnaga 1979 är sig inte likt, skriver Orrenius.

”Hundratals flyktingbarn försvinner i Sverige varje år, och vi letar knappt efter dem”

krönika · Dagens Nyheter

Fredrik Virtanen: En anonym pöbel får inte tysta vanligt hyggligt folk

ledare · Aftonbladet

Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen

”Häpnadsväckande att våld mot barn försvaras”

Filmen då en nioåring trycks i stengolvet av en vakt har både upprört och försvarats, menar författaren och forskaren Roland Paulsen i en text hos DN Kultur. Han hävdar att Sverige, som var första land att förbjuda aga mot barn, inte längre är ett föregångsland och tycker att ”anti-flumjargongen” förändrat vår syn på barn. ”Det nya, och ur ett historiskt perspektiv, häpnadsväckande är (1) att det försvaras när det gäller våld mot barn och (2) att det försvaras i Sverige. Just i avståndstagandet från våld mot barn har Sverige nämligen skilt sig från mängden”, skriver Paulsen.

Sandahl: ”Vi borde ha brytt oss tidigare”

Aftonbladets krönikör Ronnie Sandahl skriver om filmen där en 9-årig pojke blir fasthållen och slagen av en ordningsvakt i Malmö. Debatten avslutades med att skulden föll på näthatare, rasister och ”våldskåta säkerhetsvakter”, menar han. Men uppdelningen mellan goda och onda är hycklande, skriver Sandahl. ”Det utsatta barnets största problem är du och jag”. Vi som bryr oss borde ha brytt oss redan när organisationen Ecpat slog larm om de ensamkommande barnens utsatthet 2010, skriver Sandahl. ”Sedan dess har ytterligare 1 465 barn ensamkommande flyktingbarn försvunnit. Få har brytt sig, varken journalister eller poliser. Ibland har barnen bara varit sju år gamla”.

”Barnen lär sig att aldrig lita på vuxna”

”Många är upprörda. Hur kan ett barn bara försvinna i Sverige?” skriver Sydsvenskans Jens Mikkelsen om de ensamkommande flyktingpojkarna som filmades då den yngsta fick sitt huvud dunkat i stengolvet på Malmö central och sedan försvann. Mikkelsen skriver att han själv inte blev förvånad. Tillsammans med journalistkollegan Katia Wagner har han skrivit boken ”De förlorade barnen”, om de hundratals ensamkommande barn som försvunnit i Sverige. ”När vi gjorde research upptäckte vi snabbt att varken polisen, socialtjänsten eller Migrationsverket tar frågan på allvar”. En polis som vägrade leta efter en försvunnen 14-åring uttryckte det: ”Man får hoppas att det går bra för dem, att de har hittat tillbaka hem igen och att de inte finns på någon plats där de inte borde finnas”. Nu hoppas Mikkelsen att fallet på Malmö central blir en läxa för myndigheterna.

”På rymmen igen och vem kan klandra dem?”

Barn har det inte så bra i Sverige som vi vill tro. Det skriver Karin Bergkvist, ledarskribent på Gefle dagblad om den uppmärksammade vaktfilmen från Malmö centralstation, där en ensamkommande flyktingpojke får huvudet dunkat i stengolvet av en ordningsvakt. Bergkvist skriver att Sverige har fått kritik från FN för hur ensamkommande barn tas emot. Just nu är hundratals ensamkommande barn försvunna i landet, precis som pojkarna från Malmöfilmen. Ingen letar och ingen bryr sig. ”Vad är vi för samhälle om vi inte tar hand om de små och försvarslösa?”, undrar Bergkvist.

14 februari 2015, 09:49

Reaktioner på väktarfilmen Niklas Orrenius Malmö Skåne län Opinion Male