Psykolog: Medelålderskris är en myt
Det finns inget stöd i forskningen för att vi generellt drabbas av en kris i medelåldern, säger psykologen Regina Möller.
Förr i tiden kunde det ses som normbrytande att skilja sig, byta karriär eller göra ett dyrt inköp i medelåldern, men det var länge sedan, enligt Möller.
I dag är det vanligt att folk testar nya saker i medelåldern, och det kan bero på möjligheter snarare än en kris – barnen har flyttat ut, arbetslivet är stabilt, det finns mer tid och pengar.
Att begreppet hänger sig kvar beror på vår tendens att se mönster i enstaka händelser, säger Möller.
– Vi ser någonting hända runt omkring oss, kanske en eller två vänner som gör någonting annorlunda i medelåldern, och sedan kommer den här snackisen upp.
bakgrund
Medelålderskris
Wikipedia (sv)
Medelålderskris, ibland 40-årskris, syftar på en upplevelse av livsrelaterad oro, nedstämdhet, uppgivenhet, rastlöshet eller ångest som kan uppstå i 40-60-årsåldern vid den tid då människan passerar hälften av sin beräknade livstid. Begreppet verkar inte reflektera någon generell biologisk förändring, utan är snarare en fas i livet som människor ofta upplever är jobbig. Begreppet myntades 1965 av Elliott Jaques.
Medelålderskrisen präglas, förutom de negativa känslorna, normalt av funderingar och grubbel över vad man åstadkommit i livet och vad man skulle vilja göra innan man dör.
Att man upplever medelålderskris kan bero på många saker, men det sammanfaller ofta med stora förändringar i livet som till exempel karriärsbyte, att äktenskap eller förhållanden bryts, barnafödsel eller att barn flyttar ut. För många individer tydliggörs då vad det innebär att livet är begränsat, vilket får dem att börja fundera över meningen med livet och eventuellt uppleva någon av ovan nämnda känslor.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen