Recension: Lyckas hela tiden se hopp

Aftonbladets Malin Wollin hade räknat med ett argt och uppgivet sommarprat från krigskorrespondenten Magda Gad. Programmet är osentimentalt i sin beskrivning av krigets vidrigheter, skriver Wollin i sin recension. Ibland så osentimentalt att hon som lyssnare nästan missar det vidriga i Gads beskrivning av hur människor i Mosul slutat äta fisk för att den smakar allt för mycket av lik. För trots ilska och mörker får lyssnaren så mycket mer, skriver Wollin. ”Magda lyckas hela tiden se hopp och det värdefulla med livet.”

DN:s Erik Ohlsson, som beskriver Gad som ”det stora utropstecknet inom 2010-talets svenska journalistik”, hade velat att hon tog ut svängarna mer. För trots att hon på många sätt är en ny typ av korrespondent, med Facebook-rapportering utan filter, anar Ohlsson att hon som sina föregångare har drivkrafter som kanske är mindre smickrande. ”Tänk om Gad vågat tala om Det Mest Förbjudna: [...] drivkrafter som äregirigheten, vinnarinstinkten och fåfängan”.