Ryssland krossade i Vuhledar – det säger ukrainska soldater om ”största stridsvagnsslaget”

Platsen var runt den lilla staden Vuhledars öppna fält i den södra delen av Donbas. Det är en av Rysslands anfallsaxlar i den pågående nya offensiven mot Ukraina.

Egentligen har Ryssland attackerat i området sedan oktober, men i slutet av januari inleddes anfall i en klart större skala och de pågick enligt The New York Times i ungefär tre veckor.

Själva slaget är ingen nyhet, till exempel rapporterades här i Omni den 16 februari om att en påstådd elitbrigad ur det ryska marininfanteriet gått förlorad i misslyckade anfall.

Det nya är att The New York Times kan beskriva i detalj hur de ukrainska styrkorna gjorde för att överfalla och krossa de ryska anfallsstyrkorna.

Den påminde mycket om de ukrainska framgångarna i början av kriget, där ryska kolonner på rad slogs ut i överfall.

– Vi studerade vägarna de använde, sedan gömde vi oss och väntade, säger sergeanten Artyom Knignitskij till The New York Times.

Trots den öppna terrängen kunde ukrainska soldater gömma sig i så kallade trädlinjer som bryter av fälten.

Ja. Löjtnanten Vladislav Bajak beskriver en av striderna under slaget. Från sin bunker i Vuhledar kunde han via bilder från drönare se en kolonn med cirka 15 ryska stridsvagnar och bepansrade trupptransportfordon avancera framåt längs en grusväg.

Längre fram på vägen hade de ukrainska styrkorna förberett vad New York Times kallar en ”kill zone”.

– Vi var redo. Vi visste att något sådant här skulle hända, säger Bajak till tidningen.

Gömda längs med trädlinjen fanns grupper med pansarvärnssoldater beväpnade med amerikanska Javelin och ukrainska Stugna-P, säger Bajak.

På distans stod artilleri – bland annat amerikanska M777 och franska Caesar – redo.

Minor var också utlagda. Men inte på vägen, utan i mängd vid sidan av vägen och på fälten omkring.

Det för att lura in ryssarna i fällan.

Bajak behövde bara ge en kort order över radion – ”till strid” – för att pansarvärnssoldaterna skulle börja skjuta, säger han till NYT.

Det är i det här ögonblicket kolonnerna blir som mest sårbara, enligt Bajak. Förarna får panik och försöker vända men fordonen sprängs av de utlagda minorna.

Sprängda stridsvagnar och stridsfordon blir sedan hinder, vilket bromsar eller helt stoppar kolonnen.

Då öppnar artilleriet eld från distans – och en scen av kaos och explosioner följer, säger Bajak till NYT.

Fler fordon förstörs och soldater som försöker ta sig ur utslagna maskiner dödas.

Ja. Slagets sista stora strid var ett överfall mot 16 ryska stridsvagnar och andra bepansrade fordon, skriver NYT.

Gömda i trädlinjen på över fyra kilometers håll öppnade ukrainska stridsvagnar eld mot kolonnen.

Dmitro Hrebenok, blott 20 år gammal men ändå befälhavare över en av stridsvagnarna, berättar för NYT:

– Det är alltid otäckt, men vi behöver förstöra dem, säger han.

På grund av det långa avståndet kunde ryssarna inte skjuta tillbaka – de ukrainska stridsvagnarna kunde inte heller se sina mål men fick koordinater från en drönarpilot.

Den ryska kolonnen körde fast i minfält och var chanslös när den väl hamnat i deras ”kill zone”, säger Hrebenok.

– Vi förstörde väldigt mycket rysk utrustning. Felet de gjorde var att komma till Ukraina.

Nej, det dröjer fortfarande innan de kommer att synas på slagfältet.

Hrebenoks stridsvagn är i stället en T-64, en av de äldsta tidigare sovjetiska modellerna som använts under kriget.

Det handlar om en oförmåga att lära sig av tidigare misstag, skriver tankesmedjan ISW.

Löjtnanten Vladislav Bajak pekar också på hur välbefästa de ukrainska försvarslinjerna är i Vuhledar-området – det ger ryska befälhavare få andra val, säger han till NYT.

En betydande faktor är också tidigare förluster. 155:e marininfanteriet som strider i Vuhledar ska vara en rysk ”elitbrigad”.

Men den tog brutala förluster redan i oktober. Brigaden är numer främst bemannad med dåligt utbildade mobiliserade soldater, skriver ISW. Och de är enligt NYT ovetande om hur ukrainsk överfallstaktik fungerar.

Rysslands egna ”allvarligt dysfunktionella taktik” behöver därför inte bara handla om dåligt ledarskap, enligt ISW.

Ja, inte berättas det om allvarliga förluster på den ryska stats-tv:n när president Vladimir Putin la ut linjen i ett förinspelat tv-tal 12 februari.

Då, när det ryska misslyckandet i Vuhledar pågick för fullt, sa Putin:

– Marininfanteriet arbetar som det ska just nu. Strider heroiskt.

Bland de ryska så kallade ”militärbloggarna” är tonen däremot hårdare. Bland annat har Wagner-kopplade Grey Zone gått till hård attack mot den ansvariga ryska generalen.

Släktingar till de dödade soldaterna lutar åt att mörda generalen och få blodshämnd, skrev Grey Zone på Telegram i slutet av februari.

Ryssland återskapar och förstärker tidigare misstag och det kommer att hämma förmågan att utföra offensiva operationer, bedömer ISW.

Enligt NYT tog Ryssland ut stridsvagnar och andra militära fordon som inte använts tidigare under kriget för den omtalade storoffensiven. Vuhledar var den första storskaliga användningen och de decimerades, skriver tidningen.

Noterbart är också att de ryska attackerna inte tog slut när de militära fordonen tog slut.

Oleksij Dmitrasjkivskij, en talesperson för Ukrainas styrkor i Vuhledar-området, sa i mitten av februari till NYT att de större anfallen var över men att små grupper med tio till femton soldater fortfarande anföll till fots.

– De går mot sin död, och det är allt, sa Dmitrasjkivskij.