Ryssland saknar fantasi: Därför kan Ukrainas trick lyckas igen

Med rödpenna i hand och läsglasögonen nedskjutna till nästippen griper Jevgenij Prigozjin sig an den karta han vecklat ut på bordet framför sig. Med pedagogiska maner riktar han sig till kameran.

– Våren kommer. När marken torkat, vindarna fläktar och temperaturerna ligger på 15 till 18 grader blir det gynnsamma förhållanden om man ska framföra tunga militärfordon över fälten.

Så redogör han i avmätt ton i den film som under andra halvan av mars publicerades i Wagnergruppens kanaler.

Wagnerledaren – som hade ett tjockt straffregister bakom sig när han grundade den paramilitära organisationen – fortsätter med att konstatera att Ukraina nu har omkring 200 000 soldater i Donbass-regionen, med 80 000 koncentrerade till trakterna utanför Bakhmut.

Efter ett första fokus där förväntar han sig en ”fjärde anfallsvåg” mot Zaporizjzja och – i förlängningen – ett ukrainskt fokus på att återinta Krym.

– Och då skulle gränserna vara tillbakapressade till de som rådde 1991, konstaterar han.

Utspelet tycks vara ett led i Prigozjins pågående interna krig med den ryska militärledningen.

Överstelöjtnant Joakim Paasikivi, lärare i militärstrategi vid Försvarshögskolan, konstaterar för Omni att han inte vet ”vad man ska tro om den där filmen”. Inte heller har han mycket till övers för Prigozjin som vare sig strateg eller bedömare av Ukrainas befintliga styrkor.

– Han är ju en gammal kåkfarare, utan militär skolning. Det är möjligt att han har ett mer krasst synsätt än den militära ledningen. Utgår man från Wagnergruppens stridsteknik står det ju samtidigt klart att de enda framgångar man uppnått har varit på bekostnad av människoliv.

Prigozjin lär överdriva men det står ändå klart att Ukraina kraftsamlar för offensiv. Hur skulle den kunna gå till?

Ukrainas agerande under vintern har påmint om det som föregick återtagandet av Cherson i slutet av augusti förra året. Det har flitigt kommunicerats att en motoffensiv kommer. Detaljer om hur den skulle kunna gestalta sig har också förekommit.

Men trots att Ryssland i somras gavs gott om tid att förbereda försvaret av Cherson och skickade dit förstärkningar så lyckades den ukrainska offensiven bättre än utlovat eftersom armén även kunde återta ockuperade delar av Charkiv-regionen, i en helt annan del av Ukraina.

Joakim Paasikivi konstaterar för Omni att ”den operativa överraskningen” måste ha löpt helt enligt Ukrainas plan.

– Det följde ett operativt syfte, det gamla trolleritricket att vifta med ena armen och göra någonting med den andra. Det kommer att bli svårt att upprepa. Även om fronten är väldigt lång, det är 90 mil vi pratar om, så finns det relativt sett färre områden där det är uppenbart att man från ukrainsk sida kan få till en stor offensiv.

Paasikivi gör bedömningen att det kan handla om ”någonstans i Zaporizjzja-provinsen.

– Nu håller ryssarna på och förstärker försvaret där, vilket kan motverka det ukrainska syftet. Men om Ukraina dessutom skulle genomföra en offensiv i Donbas, eller gå över Dniprofloden, så skulle ryssarna få ordentliga problem.

– En förutsättning är att marken torkat upp tillräckligt mycket och då är vi som tidigast framme i slutet av april, säger Joakim Paasikivi till Omni.

– En annan förutsättning är att Ukraina fått de militära förstärkningar de blivit utlovade. Sedan måste förbanden ha samövats. Det taktiska utnyttjandet kommer att vara avgörande. De måste vara bättre än Ryssland på alla nivåer. Från att all utrustning finns på plats tar det kanske en månad att samöva allting och få igång rutiner. Så kanske i maj, gissningsvis.

Ukrainas agerande förutsågs av en rad militära bedömare och ändå tycktes Ryssland handfallet. Joakim Paasikivi gör bedömningen att det rör sig om ett systemfel i den ryska militära hierarkin.

– Man har från rysk sida ett stelt ledningssystem utan flexibilitet och fantasi. Om man inte får in tillräckligt med underrättelser som bekräftar varandra betraktas en del information som brus, som inte trovärdiga. De hade helt enkelt ett alltför dåligt underrättelsesystem, alternativt chefer som inte trodde på underrättelserna.