Rysslandsexperten Gudrun Persson låter av förklarliga skäl stora delar av sitt sommarprat handla om kriget i Ukraina och vad som lett fram till dagens situation. DN:s recensent Erik Ohlson skriver att han blir ”både förtjust och besviken”.

Han skriver att Persson har tyngd och auktoritet när hon redogör för de historiska skeendena, men att han saknar ”färg, must, lukt och lidelse” när Persson blir mer privat och pratar om sin egen relation till Ryssland.

GP:s Caroline Widenheim skriver att sommarpratet går i samma anda som Persson tv-framträdanden – samlat och sakligt, utan stora känsloyttringar. Hon skriver att Persson förmedlar bilden av att ett annat, mindre auktoritärt, Ryssland är möjligt.

”Perssons sommarprat är en essä som bild för bild bekräftar just det, vilket får en att känna sig lite lugnare – och lite smartare”, skriver Widenheim.

Aftonbladets Kerstin Nilsson skriver att hon hade önskat tydligare svar på när förändringen kommer:

”De svaren kan Gudrun Persson inte ge, hur mycket expert hon än är. Det hon ger oss är eftertanke, tålamod – och den fantastiska ryska musiken.”