Senegalesiska bröder utvisas – släktingar kritiska

Schengenregelverket är en lagsamling inom europeiska unionsrätten bestående av de unionsakter som reglerar Schengensamarbetet. Efter att från början ha varit en samling av mellanstatliga avtal, blev Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar genom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999. Hela Schengenregelverket, inklusive nya unionsakter som Europeiska unionens institutioner antar, utgör därmed en integrerad del av unionsrätten och måste godtas fullt ut av varje ny medlemsstat som ansluter sig till unionen.Schengensamarbetet inrättades genom Schengenavtalet, som undertecknades den 14 juni 1985 av företrädare för Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland i närheten av orten Schengen i Luxemburg. Den 19 juni 1990 undertecknades Schengenkonventionen av företrädare för samma stater. Konventionen innehåller bestämmelser om tillämpningen av Schengenavtalet och det gradvisa avskaffandet av de systematiska personkontrollerna vid de inre gränserna. En verkställande kommitté inrättades också genom konventionen. Sedan dess har flera andra europeiska stater tillträtt avtalet och konventionen genom anslutningsavtal; Italien den 27 november 1990, Portugal och Spanien den 26 juni 1991, Grekland den 6 november 1992, Österrike den 28 april 1995, samt Danmark, Finland och Sverige den 19 december 1996. Stater som tillträtt regelverket senare har gjort det genom unionsakter och inte genom mellanstatliga akter. Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, fogades ett protokoll till Europeiska unionens fördrag om införlivandet av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar. Samtidigt ersattes Verkställande kommittén av Europeiska unionens råd. Rådet antog, i enlighet med protokollet, ett beslut den 20 maj 1999 som fastslog vilka akter Schengenregelverket omfattade och som således blev en del av unionsrätten. Dessa unionsakter offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 22 september 2000. Införlivandet innebär att samarbetet ska genomföras inom unionens institutionella och rättsliga ramar och i enlighet med de relevanta bestämmelserna i unionens fördrag.