Wikipedia (sv)
Förintelsen var nazisternas program för massmord på judar i Europa under andra världskriget. Namnet är en översättning av tyskans Die Vernichtung. Den judiska benämningen på förintelsen är "Shoah" (hebreiska: השואה; katastrof). På engelska kallas den Holocaust efter grekiska holókaustos (ὁλόκαυστος). På jiddisch används ordet churbn, "förstörelse".
Det beräknas att nazisterna under sina 12 år vid makten dödade mellan 5,6 miljoner och 6,3 miljoner judar varav cirka 2,9 miljoner i förintelseläger där många mördades i gaskammare eller dog på grund av misshandel, svält, sjukdomar och hårt arbete. I siffrorna 5,6 – 6,3 miljoner ingår också de cirka en och en halv miljon judar som arkebuserades av bland annat de mobila insatsstyrkorna, Einsatzgruppen, på östfronten och de omkring 800 000 som dog till följd av gettoiseringen.
Bland annat historikerna Donald L. Niewyk och Francis R. Nicosia hävdar att begreppet Förintelsen även bör omfatta nazisternas systematiska dödande av andra grupper, som romer, sovjetiska krigsfångar, polacker, civila sovjetmedborgare, homosexuella, handikappade, Jehovas vittnen och andra politiska och religiösa motståndare. Utifrån denna vidare definition skulle den totala summan av offer för Förintelsen vara mellan 11 och 17 miljoner människor.
Förintelsen skiljer sig från andra massmord i historien på grund av de systematiska, industriella och statligt organiserade mordmetoderna och ifråga om nazisternas rasideologi som betraktade den germanska "ariska rasen" som en härskarras. Genom de antisemitiska Nürnberglagarna som antogs 1935 påbörjades lagstiftningen som särskilde judar, och även ”zigenare” och ”negrer”, från den tyska så kallade ”ariska” folkgemenskapen. Lagarna, som i sin helhet heter Lagen till skydd för det tyska blodet och den tyska äran, bestämde vem som var av tyskt blod, blandras, heljude, halvjude eller kvartsjude. Äktenskap mellan judar och tyskar förbjöds och judarna fråntogs fullt medborgarskap och förlorade rösträtt och tillträde till offentliga arbeten.
Systematisk förföljelse av judar har ägt rum upprepade gånger i historien och omnämns redan i Bibeln, och senare speciellt i Europa, sedan medeltiden. I Tyskland hade många judar antagit tyska efternamn och många, särskilt under 1800-talet, hade även konverterat till kristendomen i sin strävan att integreras och vara "goda tyskar" och förväntade sig därför inte att de skulle förlora sina medborgerliga rättigheter. År 1933 fanns det cirka 525 000 troende judar och 180 000 assimilerade, totalt 790 000 kategoriserade som etniska judar till minst 1/4. Tio år senare var de färre än 32 000. Cirka 300 000 hade lyckats lämna Tyskland på något sätt.
