Steijer: Segregation måste inte vara något dåligt

Segregation eller segregering av verbet segregera (av latinets segregare) definieras i Nationalencyklopedin som det rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper. Ursprungligen ofta med referens till den religiösa uppfattningen om att separera flocken av gudfruktiga från syndare.. Segregationen kan baseras på flera olika och samverkande (intersektionella) diskrimineringsgrunder, som är mer eller mindre synligt hierarkiskt ordnade.[källa behövs] Därigenom kan segregation förstås som både en effekt av diskriminering och en form av diskriminering. Objektets egenskaper eller särdrag för att diskrimineras och segregeras är ständigt flytande och bestäms av dominerande grupp. Många diskrimineringsgrunder har lång historia andra är omskrivningar och vissa är nya. Kön, hudfärg, etnicitet, klass, funktionsnedsättning, ålder, sexuell läggning och religiös eller politisk tillhörighet är några som använts under längre tid och har varit bestämmande för kategorisering och därigenom bildat grund för socioekonomisk status. Per definition är det inte möjligt med självvald segregation.[källa behövs] Däremot är det möjligt att inte rumsligt integrera sig eller att rumsligt isolera sig, exempelvis i grindsamhällen. Segregationens motsats är rumslig integration.. Samhällelig- eller social- integration är betydligt mer komplex process som påverka alla individer och alla delar av samhället.. Segregation har en lång historia som övervaknings- och disciplinerings teknik. Michel Foucault lyfter i boken ”Övervakning och straff” fram de romerska härlägrens uppdelning i rutnät som exempel på en sådan hierarkisk styrnings och disciplineringsteknik. Brott mot den gällande ordningen vid denna tid var offentlig kroppsbestraffning i avskräckande syfte. Vid 1600-talet uppstår en effektivare segregations- och disciplineringsteknik genom bildandet av institutioner såsom fängelser, skolväsendet, arméer, fabriker och mentalsjukhus. Nu är det själen som är i fokus och skall disciplineras (normaliseras) till att vara kroppens fångvaktare "Själen är kroppens fängelse".Även moderna ungdomssatsningar såsom idrott eller ungdomsrum, bibliotek för ungdomar och dylikt skulle kunna ses i detta perspektiv. Genom att avskilja/segregera dessa individer från massan uppnås flera mål. Till exempel undviker man att de blir påverkade av det onda i massan samtidigt som de disciplineras till goda medborgare. Särskiljandet gör att ungdomarna blir lättare att övervaka och att identifiera vilka som avviker från normen och behöver avskiljas och få riktade insatser.