Studie: Betyg väger tyngre än kunskap efter reformen

Institutet för Näringslivsforskning (IFN) är ett nationalekonomiskt forskningsinstitut i Stockholm som delfinansieras av Svenskt Näringsliv. Forskning bedrivs bland annat om globaliseringens ekonomiska effekter, tjänstesektorns ekonomi, elmarknaden, institutionernas ekonomi samt entreprenörskap och nyföretagande. Nuvarande verkställande direktör är professor Magnus Henrekson och vice VD är docent Lars Persson. Bland institutets forskare märks även professorerna Henrik Horn, Assar Lindbeck och Yves Zenou.

Johan Wennström, född 9 april 1987, är en svensk skribent och opinionsbildare. Han är fil.dr i statsvetenskap (2019) och författare till boken Dygdens glädje (Atlantis 2012). Han arbetade för regeringen Reinfeldt II som politiskt sakkunnig i Socialdepartementet (2012-2013). Johan Wennström har periodvis (2009, 2010 och 2011) vikarierat som ledarskribent på Svenska Dagbladet. Innan dess har han arbetat som frilansskribent, bland annat för tidskriften Axess och tankesmedjan Timbro, som har givit ut hans rapporter Var förs samhällsdebatten? Kultursidorna vs ledarsidorna (2009) och Om pressetik i dagens kulturjournalistik (2010). Han har även medarbetat i Expressens kultursidor. Johan Wennström har i flera olika sammanhang diskuterat vilken roll som hans egen generation spelar i svensk politisk och kulturdebatt. I en artikel på Expressens debattsida (80-talisterna låter som en repig skiva) skrev han bland annat att "opinionsbildning tycks för många handla om att inte tänka själv och att inte besvära sin omvärld med invändningar och avvikande meningar." I en artikel på Newsmill (Det är vi som bär den nykonservativa vågen) kritserar han de som är födda på 1980-talet för en ovilja att "ifrågasätta ett visst slags idéer som har förts fram i årtionden, och som med tiden har förvandlats till norm".

Friskolereformen genomfördes i Sverige 1992 av regeringen Bildt och innebar bland annat att friskolor skulle kunna få skolpeng från staten för varje elev. Målet var att öka variationen av skolor, skapa konkurrens mellan skolorna och skapa incitament för kostnadseffektivitet genom att ge elever och föräldrar möjlighet att välja skola och samtidigt ge de fristående skolorna samma resurser per elev som i de kommunala skolorna. Det var även ämnat att öka antalet skolor med särskild pedagogik eller med konfessionell inriktning. Nedläggningshotade glesbygdsskolor var menade att få en andra chans med ett nytt privat huvudmannaskap. Marknadskrafterna skulle också tvinga skolorna att ta större hänsyn till elevers och föräldrars behov. Friskolereformens kritiker, vilket innefattar bl.a. sakkunniga, politiker och lärare, brukar ifrågasätta reformen inom debatten om företag inom välfärdssektorn. Kritikerna brukar här peka på hur det fria skolvalet kan ha bidragit till en ökad segregation samt försämrad likvärdighet i skolverksamheten.