Svenske Nobelvinnaren: ”Jag tror inte på evigt liv”

Nobelpriset i kemi delas ut årligen av Kungliga Vetenskapsakademien till naturvetare inom kemins olika områden. Det är ett av de fem nobelpris som etablerades genom Alfred Nobels testamente från 1895 och delas ut för enastående bidrag inom kemi, fysik, litteratur, fred och fysiologi eller medicin. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året ”har gjort den viktigaste kemiska upptäckt eller förbättring”. Genom Nobels föreskrifter i testamentet administreras priset av Nobelstiftelsen och delas ut av en kommitté som består av fem medlemmar som väljs av Kungliga Vetenskapsakademien. Det första Nobelpriset i kemi delades ut 1901 till Jacobus Henricus van ’t Hoff från Nederländerna. Varje pristagare får en medalj, ett diplom och en penningsumma som varierat genom åren. År 1901 fick van ’t Hoff 150 782 svenska kronor vilket var att jämföra med 7 731 004 kronor i december 2007. År 2008 gick priset till Osamu Shimomura, Martin Chalfie och Roger Y. Tsien, som delade på 10 000 000 kronor. Priset presenteras i Stockholm vid en årlig ceremoni den 10 december, på Nobels dödsdag. Åtminstone 25 pristagare har fått Nobelpris för bidrag inom organisk kemi vilket är mer än något annat av kemins fält. Två nobelpristagare i kemi, tyskarna Richard Kuhn (1938) och Adolf Butenandt (1939), tilläts inte av sina regeringar att motta priset. De fick senare en medalj och ett diplom, men inte pengarna. Frederick Sanger är den enda som har tilldelats priset två gånger, 1958 och 1980. Två andra fick Nobelpris även i andra ämnen, Marie Curie i fysik 1903 och kemi 1911, och Linus Pauling i kemi 1954 och fred 1962. Totalt har fyra kvinnor tilldelats kemipriset, förutom Marie Curie gavs det åt Irène Joliot-Curie (1935), Dorothy Crowfoot Hodgkin (1964) och Ada E. Yonath (2009). År 2012 hade priset tilldelats 163 personer. Åtta år under perioden har inga pris delats ut.

Nobelpriset i kemi ges ut årligen av Kungliga Vetenskapsakademin till naturvetare inom kemins olika områden. Det är en av de fem nobelpriser som etablerades genom Alfred Nobels testamente från 1895 och ges ut för enastående bidrag inom kemi, fysik, litteratur, fred och fysiologi eller medicin. Genom Nobels föreskrivelser i testamentet administreras priset av Nobelstiftelsen och ges ut av en kommitté som består av fem medlemmar som väljs av Kungliga Vetenskapsakademin. Det första nobelpriset i kemi gavs ut 1901 till Jacobus Henricus van 't Hoff från Nederländerna. Varje pristagare får en medalj, ett diplom och ett pengavärde som har varierat genom åren. 1901 fick van 't Hoff 150 782 svenska kronor vilket var att jämföra med 7 731 004 kronor i december 2007. 2008 gick priset till Osamu Shimomura, Martin Chalfie och Roger Y. Tsien, som delade på 10 000 000 kronor. Priset presenteras i Stockholm vid en årlig ceremoni den 10 december, på Nobels dödsdag. Åtminstone 25 pristagare har fått nobelpriset för bidrag inom organisk kemi vilket är mer än något annat av kemins fält. Två vinnare av nobelpriset i kemi, tyskarna Richard Kuhn (1938) och Adolf Butenandt (1939), tilläts inte av sina regeringar att motta priset. De fick senare en medalj och ett diplom, men inte pengarna. Frederick Sanger är den enda som har vunnit priset två gånger, 1958 och 1980. Två andra vann även nobelpriset i andra ämnen. Marie Curie vann det i fysik 1903 och kemi 1911, och Linus Pauling vann det i kemi 1954 och fred 1962. Fyra kvinnor, Marie Curie, Irène Joliot-Curie (1935), Dorothy Crowfoot Hodgkin (1964) och Ada E. Yonath (2009) har vunnit priset. 2009 har priset getts ut till 156 personer. Åtta år under perioden har inga pris delats ut.