Ebba Witt-Brattström är aktuell med nya boken ”Historiens metoo-vrål” där hon ramar in metoo-rörelsens brutala vittnesmål med världslitteraturens.

Hon berättar i en intervju med TT att trots att hon ser sig själv som en garvad feminist blev rörelsen en ögonöppnare och även en anledning till självrannsakan.

– Jag blev chockad och otroligt berörd när jag såg vilken enorm flodvåg det här var. Som gammal feminist vill man att saker och ting ska gå framåt, att det ska bli lite bättre. Och så var det inte så, säger hon.

Kulturminister Amanda Lind (MP) kräver att Dramatens styrelse tar ansvar för att förbättra arbetsmiljön, skriver Expressen.

”Jag förväntar mig att Dramatens styrelse tar sitt ansvar för att säkerställa att Dramaten tar sitt arbetsgivaransvar, jobbar aktivt med jämställdhet och mot trakasserier samt är en trygg arbetsplats för alla, vilket jag också varit tydlig med i mina samtal med styrelsens ordförande”, skriver hon till tidningen.

Efter Josefin Nilsson-dokumentären, som delvis handlade om den misshandel hon utsattes för av en Dramaten-skådespelare, har kritik framkommit mot Dramaten från flera håll. Teatern har också erkänt problem inom organisationen.

Svenska medier tycks ha blivit mer försiktiga med namnpubliceringar efter me too, snarare än tvärt om, skriver Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet.

”Den som inte namnges och inte pekas ut för allmänheten kan tryggt fortsätta på en bana av övergrepp och trakasserier”, skriver Nordberg, och syftar bland annat på Dramaten-skådespelaren som dömdes för misshandel av Josefin Nilsson. Hon tror att de kvinnor som i dag tar risker genom att namnge förövare banar vägen för ändringar i lagar och de pressetiska reglerna.

Även Dagens Nyheters Björn Wiman tar upp debatten kring skådespelaren, och gör kopplingar mellan Dramaten och Svenska Akademien. Dessa upphöjda kulturinstitutioner har allt för länge tillåtits sopa sina missförhållanden under mattan, skriver Wiman, som vill se en oberoende utredning av Dramaten.

”Hur kan det komma sig att kulturvärldens mest prestigefulla institutioner länge har kunnat lyda under sina egna lagar – eller inga lagar alls?”, skriver han.

Dramatenskådespelaren Julia Dufvenius var under en period 2017 så rädd för en annan skådespelare att hon var rädd för att gå till jobbet, säger hon i en intervju med DN.

När hon berättade för ledningen blev lösningen att hon fick eskort till och från scenen för att inte riskera att träffa personen ensam. I intervjun säger hon att hon i dag tycker att åtgärden var ”vansinnig”.

– Varför ordnade man inte ett samtal och redovisade en tydlig plan för hur vi skulle reda ut det här? Varför besparade man inte både mig och skådespelaren denna förnedring? säger hon.

Den senaste tiden har flera Dramatenskådespelare kritiserat hur ledningen hanterar hot och våld på teatern.

Opinion När sociala medier nu kokar med krav på att den skådespelare som dömdes för misshandeln av artisten Josefin Nilsson 1998 ska namnges måste medierna hålla huvudet kallt och visa att man lärt sig något av den första me too-vågen 2017. Det skriver Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo på Expressens debattsida.

Den gången namngav medier en rad kända män efter att de hängts ut på sociala medier, vilket resulterade i en rad fällningar i Pressens opinionsnämnd.

Hon skriver att det finns goda skäl att inte namnge, bland annat att brottet som mannen dömdes för skedde för över 20 år sedan. Hon konstaterar också att han inte är en makthavare, som exempelvis en politiker eller företagsledare och att allmänintresset därför är ”högst begränsat”.

Opinion För varje berättelse om våld och övergrepp som likt Josefin Nilssons blir offentlig finns ytterligare ett antal som ingen nämner – men kampen får inte stanna vid att enskilda fall uppmärksammas, skriver Katarina Galic och Mario Runesson från föreningen Fatta, på Aftonbladets debattsida.

”Genom att demonisera enskilda förövare förstärker vi idén att vi inte berörs eller behöver förändra oss”, skriver de.

De skriver att mycket har gjorts efter #metoo men att den kris som just nu pågår på Dramaten visar att det finns mycket kvar att göra. De uppmanar nu arbetsplatser runt om i landet att på allvar bygga nya kulturer från grunden.

Skådespelaruppropet #tystnadtagning under me too ville inte hänga ut och namnge enskilda personer. Det har gjort att cheferna inom kulturinstitutionerna till viss del kunnat smita undan, säger initiativtagaren Sofia Helin till SvD med anledning av debatten om Josefin Nilsson och hennes expartner.

– Vi har inte velat namnge och peka finger på personer. Det har gjort att branschen har andats ut och fortsatt anställa kassakorna som alla vet inte är okej.

Helin menar fortfarande att det är rätt att inte hänga ut personer och ser positivt på att allmänheten börjat säga ifrån.

Kulturminister Amanda Lind (MP) höll i går ett möte med Dramatens ledning för att diskutera frågan om tystnadskultur och sexuella trakasserier.

– Filmen om Josefin Nilsson aktualiserade frågan och därför tyckte jag det var viktigt att snabbt sätta mig ner med Dramaten, säger hon i TV4:s Nyhetsmorgon.

Hon poängterar att det är viktigt att Dramaten och de andra nationalscenerna tar sitt ansvar som arbetsgivare men vill inte svara på om den skådespelare som dömdes för att ha misshandlat Josefin Nilsson borde få jobba kvar.

– Jag som minister ska inte gå in och ha synpunkter på en enskild anställd.

Dramaten har ställt in föreställningar med den skådespelare som fick villkorlig dom för misshandeln mot Nilsson på 1990-talet.

Martin Timell stämmer TV4:s vd Casten Almqvist och delar av ledningen för förtal och avtalsbrott efter metoo-anklagelserna, säger han till Dagens Media.

Han hävdar att kanalen aldrig konfronterat honom med några anklagelser och att han fick reda på att de brutit samarbetet via uppgifter i medier och ett avskedsmejl.

– De var livrädda och offrade mig istället, säger han till tidningen.

Timell vill i intervjun inte kommentera anklagelserna som riktats mot honom. Han friades från våldtäktsmisstankar i tingsrätten, men fallet kommer i april att tas upp i hovrätten.

Countrystjärnan Dolly Parton har valt att hålla en låg profil när det gäller me too-rörelsen och hon har själv inte velat vittna om några övergrepp under sin karriär. Detta har fått hennes yngre syster Stella Parton att ilska till.

– Jag skäms över min syster för att hon håller tyst, säger Stella Parton när hon gästar poden Countryline, skriver The Guardian.

Hon säger att det är hög tid även för äldre artister ur Dolly Partons generation att tala ut.

– De har alla varit med om alla mjöliga sorters övergrepp inom branschen, säger Stella Parton, som även hon har haft en karriär som sångerska.