”Tiotusenkronorsfrågan” – vad blir Socialdemokraternas spelbok för att ta makten 2026?

– Det som redan nu kan ses och konstateras är att man försöker ha ”stå upp för vanligt folk” som tema, säger Ellinor Eriksson till Omni.

Hon är tidigare SSU-bas och har gjort en eftervalsanalys för S-tankesmedjan Tiden.

– Ett exempel är när Magdalena Andersson begärde samtal om barnfamiljernas situation den här ”krisvintern”. De pekar på vilka grupper som regeringen vill gynna respektive missgynna, fortsätter Eriksson.

Nja, kanske inte. Opinionen har trots allt vänt ändå, och regeringen tycks ha egna problem med vad många uppfattar som löftesbrott om el- och bränslepriser.

Carl Melin är samhällsanalytiker vid tankesmedjan Futurion och har tidigare bakgrund inom S. Hans bild är att partiet tar det ganska lugnt nu.

– Det finns ett uttryck: ”Att man ska låta sina motståndare koka i sin egna skit”. När motståndaren har problem behöver man inte alltid lägga sig i, säger Melin till Omni.

En strategi är vad Ellinor Eriksson kallar ”kleta Jimmie”.

– Ni hör det säkert, det här kletandet. Att man säger ”de borgerliga och Sverigedemokraterna” eller ”den sverigedemokratiskt förhandlade regeringen”. Det är ett sätt för oss att kleta Jimmie vid regeringsunderlaget.

Målet är att inte låta SD:s partiledare Jimmie Åkesson få det ”guldläge” som han vill ha, att inte låta honom vara både opposition och regeringsunderlag, säger Ellinor Eriksson.

Den har Socialdemokraterna valt att inte kritisera.

– Man har till och med signalerat att man till stora delar accepterar kanske inte allt, men inriktningen på politiken i alla fall, säger Carl Melin.

Han säger att strategin tycks vara att välja sina strider och inte bråka om allt.

Dessutom la S om sin egna politik på området för några år sedan, men Carl Melin säger att det verkar som att väljarna inte riktigt har uppfattat den omläggningen.

– Och då ser man inga skäl till att ha det här som konfliktyta. Man vill ha konfliktytor där man känner att man har väljarna med sig.

S kommer säkert att försöka hitta konflikter inom välfärdsområdet, säger Carl Melin.

Det tror även Ellinor Eriksson. Höger-vänster blev inte planhalvan i årets valrörelse, i stället handlade det mer om kriminalitet och flyktingpolitik, säger hon.

– Jag vågar inte säga helt självsäkert, men en spaning jag har är att det nu kan bli mer av en återkomst för den klassiska dimensionen välfärd mot skattesänkningar.

I opposition kan S bli mer villiga att tänka mer radikalt, reformistiskt, till och med ekonomiskt utsvävande, tror Ellinor Eriksson.

Samtidigt är det en balansgång – S vill också visa att de är ”oerhört ansvarstagande, oerhört regeringsdugliga, att vi vilken dag som helst är redo att ta över”, säger hon.

– Vårt parti är inte det bästa på att vara i opposition, vi har en tendens att fortsätta att tycka att vi är i regeringsställning. Jag har en förhoppning om att rörelsen i stort kommer att pressa på.

Ett skäl till att S trots allt ökade i valet var att Magdalena Andersson ansågs vara ”statsbärande, värdig” och kunde ”stå över det politiska käbblet”, säger Ellinor Eriksson.

– Jag tror också det kan vara en strategi framåt, att hon inte ska smutsas ner med käbbel.

Ellinor Eriksson noterar till exempel att Lena Hallengren, som nu blivit gruppledare i riksdagen, används mer i vad som kan kallas en daglig opposition.

Magdalena Anderssons frågor blir i stället de stora, till exempel den om barnfamiljerna.

Och kampen hon ska ta är inte mot Jimmie Åkesson utan mot statsminister Ulf Kristersson (M) som är en ”motståndare på hennes nivå”, tycker Ellinor Eriksson.

Kanske inte främst från M, för rent väljarmässigt är det inte huvudmotståndaren.

– Tittar vi på vår väljarbas tycks den långsamt sina och till förmån för Sverigedemokraterna, det är dit de går, säger Ellinor Eriksson.

Det finns också en större könssplittring i röstandet än någonsin.

Så ska vi måla upp en typväljare som S behöver locka över från SD är det då en arbetarman på bruksort eller i glesbygd, alltså de som historiskt alltid röstat på S.

Ska den väljaren vinnas över handlar det inte bara om kriminalitet och invandring, frågor som S dessutom nu försöker neutralisera, anser Ellinor Eriksson.

– Det handlar i stor grad om kultur. Det är en upplevelse om vilka som förstår en, vilka som ser en. Och hur man ser på etablerade politiker.

Jo, både opinionsmässigt och ideologiskt.

Väljarna som S som i så fall ska locka skiljer sig mycket från de som faktiskt vanns i år:

– Välbärgade medelklassväljare i storstad. Ofta lite äldre kvinnor, de som vi förlorade under Reinfeldt-eran. De har inte kommit tillbaka förrän nu, säger Ellinor Eriksson.

Risken är att de försvinner igen om S enbart satsar på att vinna SD-väljare, varnar Carl Melin.

– Välutbildade utgör en så stor del av den socialdemokratiska väljarkåren att man inte kan tro att man kan vinna 30 procent med bara LO-väljare på bruksorter, säger han.

Kanske har S redan nu gått så långt det går i frågor som kriminalitet och invandring utan att tappa sin ideologi och syn på jämlikhet och människovärde, dryftar Ellinor Eriksson.

– Om vi till slut är villiga att sälja vår mormor för att vara populära i opinionen och tappar vår ideologiska bas… Ja, då blir det också problem, säger hon.

Ellinor Eriksson ser möjligheter i den inkommande lågkonjunkturen.

– Både de här grupperna kommer att få det sämre. Den kommer att drabba den lite äldre kvinnan i stan. Det kommer att drabba arbetare på landsbygden.

Och då är just satsningar på välfärden något de båda grupperna kan ha gemensamt, tror hon.

Carl Melin har en liknande syn.

– I synen på välfärden kan det ändå finnas en gemensam nämnare, säger han.

Men det reptricket blir knappast lätt. Ellinor Eriksson:

– Det är en svår nöt att knäcka. Vi som vill ha alla, hur gör vi för att nå de här grupperna och hur gör vi för att inte förlora alla samtidigt?

Carl Melin:

– Det är tiotusenkronorsfrågan. Det är den stora utmaningen.

Nej, vi kan börja skönja oppositionspolitiken som kommer att bedrivas men den är inte helt färdig, säger Ellinor Eriksson.

Carl Melin tror att S passar på att ta det lugnt, med synen att det är bättre att det blir rätt än att det går fort.

– Det är den bild jag får när jag pratar med folk, att det ännu inte finns någon ”generalplan”. I grunden tror jag att det är klokt, säger han.