Svårt att förutse resultat – troligen först i juli

Cohabitation, ungefär samboende, är ett begrepp i fransk politik som innebär att Frankrikes president och Nationalförsamlingens majoritet tillhör olika politiska inriktningar. Detta innebär i praktiken att presidenten tvingas att utse en premiärminister med andra politiska övertygelser än sina egna. I det franska styrelseskicket behöver nästan alla beslut av presidenten en godkännande underskrift från premiärministern. Det innebär att premiärministern de facto styr landet när cohabitation råder. Presidentens huvudsakliga makt blir då att utse premiärminister, upplösa nationalförsamlingen, utlysa nyval samt folkomröstningar. Presidenten har vid cohabitation också kvar rollen som statschef och arméchef, vilket medför ett omfattande inflytande över utrikes- och försvarspolitik. Bland annat ansvarar presidenten för alla eventuella beslut om användning av Frankrikes kärnvapen. Cohabitation har inträffat vid tre tillfällen under Frankrikes femte republik. När François Mitterrand styrde mellan 1981 och 1995 vann den franska högern vid två tillfällen majoriteten i nationalförsamlingen. Således var Jacques Chirac premiärminister mellan 1986 och 1988, och Édouard Balladur var premiärminister mellan 1993 och 1995. Cohabitation inträffade även mellan 1997 och 2002, då Jacques Chirac var president. Vänsterpartierna vann då egen majoritet i parlamentsvalet, vilket ledde till att Lionel Jospin utsågs till premiärminister för Socialistiska partiet. Det är också den längsta perioden av cohabitation som hittills har inträffat. När cohabitation råder är det notoriskt svårt att styra Frankrike. Därför beslutade man efter en folkomröstning i samband med presidentvalet 2002 att förkorta presidentens mandatperiod till fem år, för att synkronisera längden med nationalförsamlingens. Dessutom förlade man parlamentsvalet till några veckor efter presidentvalet, för att den allmänna opinionen inte skulle hinna ändras alltför mycket mellan de två valen.

An early legislative election is being held in France on 30 June, with a second round being held on 7 July 2024 to choose all 577 members of the 17th National Assembly of the Fifth French Republic. The election follows the dissolution of the National Assembly by President Emmanuel Macron, who decided to call a snap election in the aftermath of the 2024 European Parliament election in France in which the opposition National Rally made substantial gains against his L'Europe Ensemble list. The latter lost a considerable number of seats compared to the 2019 parliamentary election. The legislative election features four main blocs: Ensemble, the coalition of pro-Macron forces including Renaissance, the Democratic Movement, and Horizons; the New Popular Front (NFP), bringing together the main parties of the left, including La France Insoumise, the Socialist Party, The Ecologists, and the French Communist Party; the National Rally (RN), which also jointly supported several dozen candidates backed by Éric Ciotti of The Republicans (LR) in addition to its own candidates; and the vast majority of other LR candidates, who were supported by the national investiture committee of the party. Pre-election opinion polls suggested that high turnout and the level of tripolarisation of the electorate between Ensemble, the New Popular Front, and the National Rally could lead to an unprecedented number of three-way runoffs in the second round of the election. Analysts also noted that the consolidation of the electorate behind these three main political forces could also result in total institutional deadlock after the elections in the event that no bloc has the votes to secure support from an absolute majority of the National Assembly, which could force Macron to call a second snap election as soon as a year after the 2024 election.