WHO har larmat om att man sett tecken på att coronaviruset kan vara luftburet – inte en droppsmitta som man tidigare utgått från. Men Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, avfärdar diskussionen som ”jättelarvig”.

– Hade det varit virusets vanliga spridningssätt hade epidemin sett ut på ett helt annat sätt, säger hon till Aftonbladet.

Hon påpekar att även droppsmitta smittar genom luften, men med lite större droppar än vid luftburen smitta. Frågan är hur långt dropparna kan färdas.

WHO:s utspel riskerar enligt Wold att göra folk förvirrade. Hon tycker inte att organisationen är rätt instans att avgöra vad som är vetenskapligt sant eller falskt.

Droppsmitta innebär att smittan överförs från droppar som sprids i luften när någon hostar, nyser eller kräks. Dropparna når som regel inte längre än någon meter. Men en del av dropparna, så kallade aerosoler, är så små att de följer med luftströmmar något längre. Både större droppar och aerosoler kan smitta den som andas in dem.

Luftburen smitta utgörs ofta av viruspartiklar som förökar sig i blåsor på huden och virvlar upp i luften. Luftburen smitta kan färdas långa sträckor och ses exempelvis vid mässling och vattkoppor. Även mycket små intorkade droppar kan, om de blir tillräckligt många och håller sig kvar i luften, orsaka luftburen smitta för den som andas in dem. Luftburen smitta utgör en mindre risk utomhus och på platser med god luftomsättning, där dropparna snabbt späds ut.

Källa: Folkhälsomyndigheten