Kursbok får kritik för sexistiska räkneexempel

Sexism (från engelskan sex, kön, och -ism, ideologisk riktning), innebär fördomsladdad diskriminering, förtryck eller utnyttjande av människor enbart på grund av könstillhörighet. Begreppet myntades av kvinnorörelsen i USA på 1960-talet som en parallellbildning till racism (rasism). Det har sedan dess varit vanligt inom olika grenar av feminismen och är även föremål för lagstiftning och används inom socialforskning. Grunden till sexism ligger i den ideologiska eller religiösa föreställningen att naturgivna skillnader mellan könen ger dem skilda uppgifter i samhället. Förespråkare av termen sexism menar att detta i praktiken alltid leder till att ett kön underordnas, medan det andra får en förtur till maktpositioner och bättre levnadsförhållanden. På grund av den patriarkala strukturen hos traditionella samhällen, och därav resulterande maktförhållanden, betecknade sexism ursprungligen endast diskriminering av kvinnor med samtidigt gynnande av det manliga könet. Under de senaste åren har dock diskriminering av båda könen på grund av deras könsroller, det vill säga kulturellt betingade stereotyper om kvinnlighet och manlighet, trätt allt starkare i fokus. I de västerländska kulturerna märks sedan 1990-talet ett utforskande av könsförhållanden och könsbetydelse över huvud taget. Här analyseras de könsroller som inskränker både kvinnor och män och kan göra dem båda till offer för sexism. På det samhällspolitiska planet yttrar sig detta till exempel i gender mainstreaming, på det akademiska planet i utvecklingen ur ”kvinnoforskning” (som nästan uteslutande studerade kvinnans situation) av de nyutvecklade områdena genusvetenskap och queerteori). Ett flertal filosofer, till exempel feministen Christina Hoff Sommers, motsäger sig idén om att uppmärksammandet av könens olikheter är jämställbart med förtryck och föreslår istället en acceptans för de olikheter mellan könen som bevisats av naturvetenskaplig forskning, och att människor kan vara "olika men jämställda".