Sju timmars väntetid för att säga farväl till kungen

Harald V av Norge, född 21 februari 1937 på Skaugum i Askers kommun, död 28 augusti 2026 i Oslo, var Norges kung från den 17 januari 1991 fram till sin död. Som medlem av huset Glücksburg var Harald det tredje barnet och enda sonen till kung Olav V av Norge och prinsessan Märtha av Sverige. Vid sin födelse var han nummer två i tronföljden, efter sin far. Som en följd av den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget gick kungafamiljen 1940 i exil. Harald tillbringade en del av sin barndom i Sverige och USA. Han återvände till Norge 1945 och studerade därefter perioder vid Universitetet i Oslo, Norska militärakademin och Balliol College i Oxford. Som en ivrig idrottsman representerade Harald Norge i segling vid OS 1964, 1968 och 1972, och blev senare beskyddare av World Sailing. Efter sin farfar kung Håkon VII:s död 1957 blev Harald kronprins då hans far blev kung Olav V. Han gifte sig med Sonja Haraldsen 1968; deras relation hade initialt varit kontroversiell på grund av hennes status som vanlig kvinna. De fick två barn, dottern Märtha Louise och sonen Haakon, som är tronföljare på grund av den manliga förstfödelserätt som brukades i Norge vid hans födelse. År 1990, när faderns hälsa började försämras, blev Harald riksföreståndare och tog därmed över större delen av monarkins makt medan Olav förblev de facto monark. Efter faderns död 1991 besteg Harald officiellt tronen. Han var den första norska monarken född i Norge sedan Olav IV år 1367, en period på nästan 600 år. (Norge hade styrts från Danmark fram till 1814 och i personalunion med Sverige fram till 1905.) Farfadern kung Håkon VII, som ursprungligen var dansk prins, hade av Stortinget valts till Norges kung 1905 och Harald V blev därmed den tredje monarken i den nuvarande dynastin på Norges tron. Efter Elizabeth II:s död 2022 blev han den äldsta regerande monarken i Europa. Harald passerade 2024 sin far som den äldste kungen som regerat Norge.