”Betala” eller ”hoppas” – regeringens alternativ för mer kärnkraft?

Att statligt helägda elbolaget Vattenfall går vidare i sin förstudie om ny kärnkraft vid Ringhals.

Det handlar om ”minst två” så kallade SMR-reaktorer, vanligtvis kallade minikärnkrafterk.

Men inget är alltså ännu bestämt.

Det blir inte en droppe i havet, men nästan.

Det finns i beskedet från Vattenfall höjd för fler reaktorer, men byggs bara två kommer de att generera sisådär 3 procent av Sveriges elbehov en vanlig vinterdag.

Och det är nu. Politikerna har tänkt sig en kommande elektrifieringsvåg och enligt Tidöavtalet ska planering göras för en fördubblad elanvändning 2045.

På pappret borde det inte vara så svårt – byggtiden för ett nytt fullskaligt kärnkraftverk är i snitt sju år, har Max Åhman, docent i miljö- och energisystem, sagt till TT.

Men det tar också tid att planera, pröva och ordna tillstånd. Och så finns ju risken att det inte går riktigt så snabbt som tänkt och den finns alltid vid stora och komplicerade infrastrukturprojekt.

Frankrike lyfts ibland fram som varnande exempel. Landet är Europas överlägsna kärnkraftsjätte med 56 aktiva reaktorer, hela 220 000 personer anställda i sektorn och en stark politisk vilja att bygga fler reaktorer, skriver The Economist.

2021 läckte ett internmemo från franska kärnkraftsjätten EDF. Där varnades att nya reaktorer som ska byggas inte kommer att börja bli klara 2035 som tänkt utan först 2043.

Sveriges kärnkraftssektor är av förklarliga skäl långt mindre och vårt senaste kärnkraftverk stod klart för 38 år sedan. Experter varnar för risken att det här råder brist på rätt kompetens, skriver TT.

– Det är en stor utmaning, det kommer att bli en trång sektor, säger Desirée Comstedt, affärsutvecklingsansvarig för kärnkraft hos Vattenfall, till nyhetsbyrån.

Och bristen gäller även om det ”bara” blir nya SMR-reaktorer, inte storskaliga kärnkraftverk.

I teorin ja, men eftersom det handlar om ny och obeprövad teknik finns inga garantier. I västländer som kommit långt längre än Sverige är förhoppningen att de första reaktorerna kopplas på i slutet av 2020-talet.

Vattenfall har förut sagt att deras minikärnkraftverk kan vara igång som tidigast ”i början av 2030-talet”.

Nu har startdatumet hunnit sväva i väg, även om det handlar om nyansskillnader. Comstedt tror nu att de nya reaktorerna kan vara på plats ”som tidigast under första halvan av 2030-talet”.

Nej, Desirée Comstedt sätter fingret på problemet när hon svarar TT på frågan om vad som avgör bolagets beslut om att bygga eller ej.

– Att hitta en kommersiell lösning, att det är lönsamt. Vattenfall ska vara lönsamt, säger Desirée Comstedt.

Det är inte bara driften av kärnkraft som kostar utan det gäller också att hämta hem den höga bygg- och utvecklingskostnaden.

I Frankrike har det gjorts beräkningar, skriver The Economist. Enligt dessa skulle nya storskaliga kärnkraftverk kosta motsvarande 60 till 70 öre per producerad kW/h under sin livstid.

Ny kärnkraft är lönsam med dagens svenska elpriser, men inte med priserna som syntes innan de började skjuta i höjden 2021. Blir elpriserna normala igen kommer i stället nya kärnkraftverk att tvingas drivas med kraftiga och konstanta förluster, räknat på de franska siffrorna.

Lönsam ny storskalig kärnkraftverk kräver alltså paradoxalt nog att det som kallas elkris med högre priser än tidigare fortsätter – och det i decennier framåt och även när de nya verken kommit på plats.

Här är ytterligare paradox: Regeringen vill som ägare att Vattenfall ska bygga kärnkraft i stor skala. Men regeringen har inte sagt något annat än att Vattenfall också ska vara lönsamt.

Och då bör det inte förvåna att Vattenfalls svar hittills är att de inte vill investera många hundratals miljarder i nya stora kärnkraftverk.

I Frankrike är redan svaret att staten får kliva in och betala för sin kärnkraftjätte EDF, skriver The Economist.

Det handlar om ett behov på motsvarande 600 miljarder kronor för att modernisera befintliga kärnkraftverk och en lika stor summa för att bygga de sex nya reaktorerna som planerats.

Svaret på frågan hur regeringen och SD ska få igång byggandet av stora kärnkraftverk tycks alltså vara enkelt:

De behöver hosta upp många miljarder och förklara för väljarna varför de ska lägga stora mängder offentliga medel på ny kärnkraft.

Alternativet är att hoppas på att den obeprövade SMR-tekniken verkligen slår igenom så reaktorer kan massproduceras och skickas till Sverige, med ett sett till hela livscykeln lägre pris per kilowattimme än beräkningarna för de storskaliga kärnkraftverken.

Så det är kanske inte så konstigt att energiminister Ebba Busch (KD) nyligen gjorde vad kritiker kallar en helomvändning i frågan om vindkraft.

– Vi behöver mer överallt, sa hon i februari till Dagens Nyheter som kallade det för ett nytt besked.

För ska enbart minikärnkraft användas för att få upp Sveriges framtida elproduktion till nivåerna som anges i Tidöavtalet räcker det förstås inte med två nya reaktorer.

Det skulle behövas minst 50.