bakgrund
Schengensamarbetet
Wikipedia (sv)
Schengensamarbetet är Europeiska unionens gränskontrollsamarbete. Samarbetet innebär att de gemensamma, inre gränserna inom Schengenområdet får passeras överallt, utan några systematiska personkontroller, samtidigt som de yttre gränserna och det gemensamma polissamarbetet har förstärkts för att förhindra gränsöverskridande illegal verksamhet. Samarbetet regleras genom Schengenregelverket.
Schengenområdet utgörs av alla Europeiska unionens medlemsstater utom Irland och Storbritannien, som står permanent utanför större delen av Schengensamarbetet, samt Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien, som ännu inte har genomfört regelverket fullt ut. Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz har genom associeringsavtal anslutit sig till Schengenområdet trots att de inte är medlemmar av unionen.
Schengensamarbetet förhindrar inte en medlemsstat från att utföra personkontroller vid de inre gränserna om det till exempel föreligger brottsmisstanke eller om den allmänna säkerheten kräver det. I det senare fallet kan systematiska gränskontroller införas tillfälligt under en period av upp till sex månader, vilken kan förlängas efter beslut av Europeiska unionens råd till två år. Schengensamarbetet påverkar inte tullkontroller eller inre utlänningskontroller. Samarbetet påverkar inte alls vilka personer som har rätt att nyttja den fria rörligheten för personer eller vilka resehandlingar som är nödvändiga för att använda sig av den fria rörligheten; detta är istället reglerat av rörlighetsdirektivet, som omfattar hela Europeiska unionen, även de medlemsstater som inte ingår i Schengenområdet.
Tredjeländers medborgare som innehar ett uppehållstillstånd i ett av Schengenländerna åtnjuter i regel även friheten att resa till andra Schengenländer under en period av upp till tre månader.
