Ny studie: Upplevd fulhet – lika vanligt som anorexi

Dysmorfofobi, mer känt som BDD (av engelska Body Dysmorphic Disorder), kroppslig dysmorfofobisk störning eller inbillade utseendedefekter är en somatoform störning. Störningen innebär att man har en bild av sig själv som inte stämmer, samt att man lider extremt mycket av sitt utseende, i så stor utsträckning att det sociala livet blir lidande. Sjukdomen yttrar sig genom en besatthet för en viss defekt, påhittad eller existerande, på kroppen. Personen är fullt upptagen och besatt av en eller flera delar av sin kropp. Oftast ter sig detta i extrem utseendefixering, och ibland till följd av det social fobi. En av ca 100 utvecklar sjukdomen dysmorfofobi (BDD). Därmed kan man säga att dysmorfofobi (BDD) är en ganska vanlig sjukdom. Syndromet är lika vanligt bland män som hos kvinnor. Vanligtvis föranleder syndromet att "ritualer" formas, till exempel att man utför olika skönhetsbehandlingar, tränar onormalt mycket, brukar anabola steroider, gör plastikoperationer etc. Vissa drabbade anser sig "beroende" av just plastikkirurgi. Även övrig kroppsmodifikation, som till exempel tatueringar, är inte ovanligt. Situationen för dem som lider av störningen och därmed innehar denna föreställning om sig själva blir i de allra flesta fall ohållbar i längden. Den drabbade isolerar sig allt mer och mer, för denne är fullt upptagen med sitt utseende, och alla de ritualer det innebär. Det börjar med att man förskjuter kolleger och andra sekundära människor, på grund av att man känner sig utsatt för deras dömande blickar. Och efter ett tag tilltar känslan av utsatthet, tills man också börjar dra sig undan från de som tillhör den innersta kretsen (familj och nära vänner). De som har störningen kan lida så mycket att de inte kan sköta ett normalt liv. Ofta hakar den drabbade upp sig på vissa kroppsdelar, till exempel näsan, och en del undviker att visa sig i vinklar som de är övertygade om att andra ska anse de ser motbjudande ut i, vilket kan leda till ett för utomstående mycket underligt kroppsspråk och beteende. Det finns alla grader av dysmorfofobi (BDD). De lindrigast drabbade vet om att deras upptagenhet är överdriven. De plågas av sina tankar, men de lyckas hålla ångesten någotsånär i schack. De människorna kan sköta både sitt arbete, sin familj och ha många vänner. När fobin är som värst utarmas hela den drabbades tillvaro. Han eller hon isolerar sig totalt och ägnar all sin tid åt den upplevda defekten. Där kan lidandet till slut bli så allvarligt att självmord känns som enda lösningen. Dysmorfofobi (BDD) kallas ibland för "inbillad fulhet", vilket är en felaktig benämning av sjukdomen. Denna benämning sätter vikt på att den upplevda defekten är inbillad, vilket i sin tur antyder att störningen anses vara en störning på grund av denna inbillning. I själva verket innebär dysmorfofobi (BDD) förenklat att den drabbade felaktigt riktar sin ångest mot sitt utseende. Utseendet är alltså egentligen ingen faktor i denna sjukdom.