Krönikor: Rapparna blir en sorts trofé för gängen
SvD:s Johannes Cakar får kalla kårar av ännu en dödsskjutning inom den hiphopvärld han älskar.
Svenska rappare har blivit ett ”soundtrack till livet” för dagens unga hiphopfans, som har sina stjärnor på hemmaplan i stället för i USA som förr, skriver Cakar. De rappar inte bara om gangsterliv utan om kärlek, tvivel och existentiella frågor, fortsätter han.
”Bland alla dessa tankar är det en som stannar kvar: det sorgliga i att svensk hiphop blir som mest uppmärksammad när någon blivit skjuten.”
DN:s Jacob Lundström är inne på samma spår när han frågar sig vilken väg framåt det finns för den svenska gangsterrapen efter alla dödsskjutningar. Han kallar det ”en framgångssaga kantad av sorger och besvär”.
”Musiken blir mest uppmärksammad för sina tragedier, men den rör sig på flera frekvenser. Texterna handlar om allt från fest, skryt och kärlek till våld, ångest och ensamhet.”
Aftonbladets Emil Arvidson minns ett samtal med en Stockholmsrappare om hur alla gränser tycks ha försvunnit i den kriminella världen – och om hur rappare kan bli en sorts trofé för gängen i kraft av sitt kändisskap.
”Någon som det ger lite extra poäng att hota, skada eller döda.”
