Metamaterial eller GLP-1? Här är experternas Nobeltips

GLP-1-receptoragonister (GLP-1-agonister) är läkemedel som aktiverar receptorn för hormonet GLP-1. GLP-1-analoger är substanser som är strukturellt nästan identiska med kroppsegna hormonet GLP-1. Aktivering av GLP-1-receptorn medför minskad aptit, minskat kaloriintag och minskat blodsocker. De används mot diabetes och övervikt samt positiva effekter som motverkar vissa hjärtkärlsjukdomar. De vanligaste biverkningarna av GLP-1-receptoragonister härrör från mag- och tarmkanalen. Användningen av GLP-1-receptoragonister har populariserats under det tidiga 2020-talet. Antalet förskrivna recept i USA ökade med 300 % från 2020 till 2023. Den omfattande förskrivningen har lett till restnoteringar som påverkat möjligheten för diabetiker att få sina läkemedel utlämnade på apotek. Effekten på kroppsvikt vid fetma varierar mellan GLP-1-receptoragonister. I genomsnitt i studiesammanhang ger liraglutid viktnedgång på 5 procent, semaglutid 11 procent, och den kombinerade GLP-1-/GIP-receptoragonisten tirzepatid 19 procent. Livskvaliteten förbättras inte trots viktnedgång med GLP-1-receptoragonister vid fetma. Inom ett år efter avslutad användning av GLP-1-receptoragonister går folk upp mer än hälften (50–70 %) av den vikt som förlorades under användningstiden. Inom 1,5 år efter avslutad användning återgår folk till den ursprungsvikt de hade innan påbörjad behandling. Flera ytterligare preparat med kombinerad verkningsmekanism är under utveckling. Den samlade efterfrågan på GLP-1-receptoragonister gör att värdet på den globala försäljningen beräknas passera 1 biljon kronor i mitten av 2030-talet.

DNA-sekvensering är den process som används för att med biokemiska metoder bestämma ordningen av kvävebaserna (nukleotiderna) adenin, guanin, cytosin och tymin i DNA. DNA-sekvensen utgör den ärvda genetiska informationen i celler och bestämning är därför viktig både i grundläggande forskning kring organismer inom det fält av biologin som kallas systematisk biologi och i tillämpade områden såsom rättsmedicinska utredningar. DNA-sekvensering är också mycket viktigt för att identifiera ärftliga sjukdomar och, i förlängningen, hur man skall bota dem. Den snabba utvecklingen inom området har möjliggjort storskaliga sekvenseringar av till exempel det mänskliga genomet.

A metamaterial (from the Greek word μετά meta, meaning 'beyond' or 'after', and the Latin word materia, meaning 'matter' or 'material') is an engineered material whose properties arise not from the chemical composition of its base substances, but from their deliberately designed internal structure. These properties are often rare or absent in naturally occurring materials. Metamaterials are typically fashioned from multiple materials, such as metals and plastics, and arranged in repeating patterns at scales that are smaller than the wavelengths of the phenomena they influence. Their shape, geometry, size, orientation, and arrangement give them their properties of manipulating electromagnetic, acoustic, or seismic waves: by blocking, absorbing, enhancing, or bending waves, to achieve benefits that go beyond what is possible with conventional materials. Those that exhibit a negative index of refraction for particular wavelengths have been the focus of a substantial amount of research. Potential applications of metamaterials are diverse and include sports equipment, optical filters, medical devices, remote aerospace applications, sensor detection and infrastructure monitoring, smart solar power management, lasers, crowd control, radomes, high-frequency battlefield communication and lenses for high-gain antennas, improving ultrasonic sensors, and even shielding structures from earthquakes. Metamaterials offer the potential to create super-lenses. A form of 'invisibility' was demonstrated using gradient-index materials. Acoustic and seismic metamaterials are also research areas. Metamaterial research is interdisciplinary and involves such fields as electrical engineering, electromagnetics, classical optics, solid state physics, microwave and antenna engineering, optoelectronics, material sciences, nanoscience and semiconductor engineering. Recent developments also suggest potential applications of metamaterials in optical computing, with metamaterial-based systems theoretically being able to perform certain tasks more efficiently than conventional computing.