Alfredo Astiz döms för mord på Dagmar Hagelin

Dagmar Hagelin, född 29 september 1959 i Buenos Aires, troligen död 1977, var en argentinsk flicka med dubbelt medborgarskap, argentinskt och svenskt. Under den argentinska militärdiktaturens så kallade "smutsiga krig", mot politiska motståndare, blev Dagmar Hagelin en av många oskyldigt drabbade då hon den 27 januari 1977 kidnappades i huvudstaden Buenos Aires av argentinska säkerhetsstyrkor och troligtvis mördades. Hennes far, Ragnar Hagelin (1933–2016), arbetade hela sitt liv för att de skyldiga skulle ställas inför rätta. Tillsammans med Svante Grände är hon en av två ännu saknade svenska medborgare i Argentina från militärdiktaturens tid. Den man som utpekats som skyldig till Hagelins död är marinofficeren Alfredo Astiz som 1990 i Frankrike dömdes i sin frånvaro för mordet på två franska nunnor. I oktober 2011 dömdes Astiz slutligen till livstids fängelse i Argentina för kidnappningar av och mord på fem personer.

Alfredo Ignacio Astiz, född 8 november 1951 i Mar del Plata, är en argentinsk före detta marinofficer. Astiz är en av de mer välkända våldsmännen under militärjuntans tid i Argentina. Han kallades el Ángel Rubio de la Muerte ("den blonde dödsängeln") och är bland annat anklagad för att ha fört bort Dagmar Hagelin i Buenos Aires den 27 januari 1977 samt de franska nunnorna Léonie Duquet (född 1916) och Alice Domon (född 1937). Alfredo Astiz tjänstgjorde under flera år vid det ökända tortyrcentret ESMA. Astiz ledde den första stridshandlingen under Falklandskriget, då argentinska specialstyrkor ockuperade Sydgeorgien. År 1990 dömdes Alfredo Astiz i Frankrike till livstids fängelse i sin frånvaro för det påtvingade försvinnandet och mordet på de två franska nunnorna Alice Domon och Léonie Duquet. Rättsprocesserna i Argentina mot argentinska militärer inleddes först 2003 under president Nestor Kirchner. År 2011 ställdes Astiz inför en domstol i Buenos Aires och dömdes i oktober 2011 till livstids fängelse för kidnappningar av och mord på fem personer.