Att förneka folkmord blir grundlagsbrott

Folkmord, även kallat genocid, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en grupp utvald eller definierad genom nationalitet, etnicitet, ras eller religiös tillhörighet. Brottsrubriceringen folkmord togs i bruk inför Nürnbergprocessen i följderna av det andra världskriget. Begreppet genocid introducerades och definierades av den polske juristen Raphaël Lemkin. Den definierades som "mord, utrotande, förslavande, deportation och andra omänskliga handlingar, begångna mot någon civilbefolkning före eller under kriget, eller förföljelser av politiska, rasistiska eller religiösa skäl". År 1948 upprättades genom FN:s försorg en konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide). I artikel II definieras som folkmord vissa uppräknade gärningar under förutsättning att de förövats i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan. Gärningarna som räknas upp i konventionen är Att döda medlemmar av gruppen Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång Att genomföra åtgärder, som är avsedda att förhindra födslar inom gruppen Att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp. Folkmordskonventionen är en del av folkrätten. Förbudet mot folkmord anses förpliktiga även stater som inte ratificerat konventionen. Förbudet är vad man kallar jus cogens.