Därför rullar Uber och Lyft – trots ohållbar kalkyl

Delningsekonomi. Ordet leder tankarna till solidaritet och miljövänlighet (att dela med sig, att dela på). Taxitjänsterna Uber och Lyft har marknadsförts som ”ridesharing”-bolag och är exempel på den omhuldade affärsmodellen. I verkligheten, menar Brian Merchant i en analys för One Zero, handlar den inte om någonting annat än gammaldags exploatering av arbetskraft.

I stället för privatpersoner som delar med sig av ett säte eller två när de ändå ska köra, har Uber och Lyft utvecklats till taxikonkurrenter som dumpar priserna genom att använda sig av lågavlönade fria entreprenörer, vad som kommit att kallas den nya tidens daglönare (jämför gig-ekonomi). Detta har bolagen också fått mycket kritik för. Deras försvar, enligt Brian Merchant, har varit att förarna inte tillhör kärnverksamheten utan att bolagen egentligen är techbolag. Hurdå, undrar man?

Jo, förklarar Aaron Benanav i The Guardian, bolagens affärsmodeller är byggda på antagandet att självkörande bilar skulle se dagens ljus betydligt snabbare än de gjort. Enkelt uttryckt är det en affärsmodell som inte tar hänsyn till arbetskostnad, för på sikt kommer den inte att finnas. Tills vidare går modellen runt på underbetalda förare, medan investerarna cashar in.

Uber och Lyft tillhör enhörningarna på Wall Street, det vill säga tech-bolag med ett börsvärde på över en miljard dollar. Att kapitalet flockas till den här typen av bolag beror enligt Aaron Benanav inte på starka affärsmodeller utan på att det finns ett överskott på kapital och att avkastning på kapital i dagsläget är extremt låg.