bakgrund
Fukushima-olyckan
Wikipedia (sv)
Fukushima-olyckan (福島第一原子力発電所事故, fukushima daiichi genshiryoku hatsudensho jiko?) avser en serie haverier och utsläpp av radionuklider vid kärnkraftverket Fukushima I som följde på jordbävningen vid Tohoku och tsunamin den 11 mars 2011.
Tre av verkets sex block var vid tillfället i drift och snabbstoppades, då jordbävningen slog ut det yttre elnätet. Den tsunami, som följde 56 minuter efter jordbävningen, slog ut de reservgeneratorer som användes för reaktorernas kylning. Endast batterikraft återstod då och ungefär 50 minuter senare upphörde nödkylsystemet att fungera i block 1 och 2 och efter ytterligare 1,5 dygn även i block 3. Därefter saknade såväl härdar som bränslebassänger kylning, vilket ledde till partiella härdsmältor med vätgasexplosioner och utsläpp av radioaktiva ämnen som följd.
Vad som utmärker olyckan är att tre systemtekniskt separata reaktorer totalhavererade med avseende på samtliga barriärer avsedda att hindra radioaktivt läckage under de två dygn som följde. I en långsam process utdragen över flera dygn skedde detta på ett mycket spektakulärt sätt med kraftiga explosioner, som en efter en totalt ödelade reaktorhallarna i block 1, 3 och 4 och allvarligt skadade den i block 2. När detta skett, torrkokade till slut även det kärnbränsle, som lagrats i öppna bränslebassänger i närheten av reaktorerna.
Enligt Japans kärnsäkerhetsorgan NISA (Nuclear and Industrial Safety Agency) var mängden radioaktivt cesium som spreds i atmosfären efter explosionen lika med 168 Hiroshimabomber. Olyckan har rankats på den högsta nivån på INES-skalan för allvarlighetsgrad på kärnkraftsolyckor och -incidenter.
Japanska dagstidningens Asahi Shimbun vetenskapsredaktör, Mariko Takahashi har i efterhand summerat vad som hände under Fukushimakatastrofens första månad.
