”Eija Hetekivi Olssons sommarprat årets bästa”

Kritikerna verkar överens om att Eija Hetekivi Olssons sommarprat är rappkäftat och skruvat, med en aldrig sinande ström av nybildade dubbelord och skildringar av sociala orättvisor som känns igen från hennes författarskap – och de verkar älska det. Sydsvenskans Oscar Wetterholm går till och med så långt som att kalla hennes sommarprat årets bästa: ”Hennes röst är en rabulistisk revansch mot klassamhället och kultureliten, en hämnd mot alla ’inavelskvarlevor’ som ärvt sin makt och gubbar ’som luktar grädde’ som stirrat på hennes bröst under bokmässemingel.”

Jonas Thente på DN tycker att sommarprogrammen i P1 utvecklats till ”personliga varudeklarationer” – och hyllar Eija Hetekivi Olsson för sin integritet när hon gör upp ”med den självgoda kulturelit hon betraktar utifrån, med löje och hån”.

Kristoffer Bergström på Aftonbladet skriver att han gärna hade avstått bedömningsbiten i sin recension av sommarpratet eftersom han ser det mer som en resa: ”Den är fin och äcklig, overklig och realistisk. Och rolig.”