Fidel Castro: Jag dör snart

Fidel Alejandro Castro Ruz ( audio), född 13 augusti 1926 nära Birán, Holguín-provinsen, Kuba, är en kubansk advokat, gerillaledare och politiker, premiärminister 1959–1976, president 1976–2008 och partiordförande 1961–2011. Castro tog makten 1959 efter ett inbördeskrig mot den dåvarande presidenten och diktatorn Fulgencio Batista och etablerade en vänsternationalistisk totalitär regim med marxistiska drag som överlevde Grisbuktsinvasionen, Kubakrisen och Östblockets sammanbrott. Den radikala kursriktningen ledde till isolering från övriga Latinamerika och efter kalla krigets slut till en ekonomisk depression, vilka delvis hävts på senare år. Efter att ha insjuknat 2006, 79 år gammal, övertog hans bror Raúl Castro den ledande rollen för landets politik. Vid kommunistpartiets kongress i april 2011 lämnade Castro slutligen posten som partiordförande. Castroregimen har haft en högst polariserande effekt hos latinamerikanska och västerländska intellektuella, ofta hyllad för en väl utbyggd socialvård och gratis utbildning. Kritik har riktats mot att denna samhällsservice byggts ut på odemokratisk väg samtidigt som landet gått från ett av Latinamerikas rikaste till ett av de fattigaste samt att dessa rättigheter systematiskt förnekas dem som motarbetar eller antas motarbeta regimens politik. Senast våren 2003 genomförde Castros hemliga polis massarresteringar av demokratiaktivister (se Kubavåren). Pressfrihet och yttrandefrihet är begränsade, och strejkrätten likaså. Professor R J Rummel, som specialiserat sig på massmord under diktaturregimer uppger att 73 000 kubaner dött som en följd av Fidel Castros politik, de flesta under försök att lämna landet (ett brott enligt kubansk lag). Andra källor anger siffror om nästan 120 000.