Forskare på helspänn – kan ha ny ”Gudspartikel”

Large Hadron Collider (LHC) är världens största och kraftigaste partikelacceleratoranläggning, avsedd att kollidera motsatt riktade protonstrålar med energi upp till 7 biljoner elektronvolt per stråle, dvs 14 biljoner elektronvolt totalt. LHC byggdes av Europeiska organisationen för kärnforskning (Cern), och ligger under marken nära Genève i Schweiz. Den har bekostats och byggts i samarbete med över 10 000 fysiker från över 100 länder samt flera hundra universitet och laboratorier. LHC:s huvudsyfte är att utforska giltigheten och begränsningarna hos den nuvarande teoretiska så kallade Standardmodellen för partikelfysik. Den första strålen cirkulerade i LHC på morgonen den 10 september 2008. LHC avsågs invigas officiellt den 21 oktober 2008. När LHC aktiveras, kan den hypotetiskt komma producera higgsbosonen. Observation av denna skulle kunna bekräfta de förutspådda bristerna i fysikens standardmodell och förklara hur andra elementarpartiklar får egenskaper såsom massa. Några forskare har ifrågasatt säkerheten runt LHC genom domstolar och media, men enligt de inblandade fysiker som studerat frågan finns ingen grund för att se något hot från de partikelkollisioner som kommer att ske i LHC.

The top quark, also known as the t quark (symbol: t) or truth quark, is the most massive of all observed elementary particles. Like all quarks, the top quark is an elementary fermion with spin-1⁄2, and experiences all four fundamental interactions: gravitation, electromagnetism, weak interactions, and strong interactions. It has an electric charge of +2⁄3 e, It has a massive mass of 173.34 ± 0.27 (stat) ± 0.71 (syst)GeV/c2, which is about the same mass as an atom of tungsten. The antiparticle of the top quark is the top antiquark (symbol: t, sometimes called antitop quark or simply antitop), which differs from it only in that some of its properties have equal magnitude but opposite sign. The top quark interacts primarily by the strong interaction, but can only decay through the weak force. It decays to a W boson and either a bottom quark (most frequently), a strange quark, or, on the rarest of occasions, a down quark. The Standard Model predicts its mean lifetime to be roughly 6975500000000000000♠5×10−25 s. This is about a twentieth of the timescale for strong interactions, and therefore it does not form hadrons, giving physicists a unique opportunity to study a "bare" quark (all other quarks hadronize, meaning that they combine with other quarks to form hadrons, and can only be observed as such). Because it is so massive, the properties of the top quark allow predictions to be made of the mass of the Higgs boson under certain extensions of the Standard Model (see Mass and coupling to the Higgs boson below). As such, it is extensively studied as a means to discriminate between competing theories. Its existence (and that of the bottom quark) was postulated in 1973 by Makoto Kobayashi and Toshihide Maskawa to explain the observed CP violations in kaon decay, and was discovered in 1995 by the CDF and DØ experiments at Fermilab. Kobayashi and Maskawa won the 2008 Nobel Prize in Physics for the prediction of the top and bottom quark, which together form the third generation of quarks.