Fynd i norsk skog: Största hällristningen på 125 år

Brandskogsskeppet är en av Sveriges största och märkligaste hällristningsfigurer. Den är ristad i en häll som sluttar mot öster, på en plats cirka 1 kilometer nordväst om Boglösa kyrka i Boglösa socken sydost om Enköping i Uppland. Skeppsfiguren är 4,2 meter lång. Den visar sex mansfigurer som paddlar. Detta visar klart att de skeppsformade hällristningarna verkligen avbildar båtar. Stävarna är prydda med djurhuvuden, medan aktern vilar på en stor mansfigur. Skeppet finns på en ristningsyta, vilken även har några mindre figurer och ligger inom ett av landets tätaste hällristningsområden. Brandskogsskeppet återfanns 1925 av den i trakten boende hällristningsforskaren Einar Kjellén.

En hällristning är symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetad sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. De största hällristningar som är kända hittades i gränsområdet mellan Colombia och Venezuela vid floden Orinoco. De föreställer mångfotingar och maskar och är upp till 42 meter långa.