Incident i fabrik kan leda till brist på flashminnen

Ett flashminne är ett datorminne som kan läsas och skrivas elektroniskt och som behåller informationen också då de inte har ström, medan information kan raderas bara blockvis. Begränsningen tillåter en enklare och därmed billigare struktur än den i tidigare EEPROM. De kan därför användas som massminnen också i billiga apparater, men begränsningen förhindrar användning av dem som arbetsminne. Flashminnen används i mobiltelefoner, digitalkameror, USB-minnen och annan vardagselektronik. Det är i denna sorts minnen som exempelvis foton lagras i en kamera eller telefon. I kameror är de ofta utbytbara för att ge den som vill möjlighet att köpa större minnen, för fler bilder, eller snabbare minnen för högresolutionsvideo och seriebildtagning. Flashminnet är en vidareutveckling av de tidigare minnestyperna EPROM och EEPROM och utvecklades av forskare inom Intel Corporation år 1988. De största tillverkarna av flashminnen är idag Samsung, Intel, AMD-Fujitsu, Toshiba och STMicroelectronics. Flashminnen kan delas in i två grundtyper: NOR och NAND. Den äldre NOR-typen är relativt lik ett EPROM eller RAM i såväl intern uppbyggnad som externt gränssnitt och kan därför användas på samma sätt vid läsning (dock ej vid skrivning). En mikroprocessor kan använda ett NOR-flash för direkt exekvering av ett lagrat program. NAND-typen är långsammare och kräver speciella kontrollkretsar för att anpassas till en mikroprocessor men är i gengäld betydligt billigare per bit.