”Kärleken var alltid på liv och död för Rikard Wolff”
”Alldeles för tidigt”, skriver flera teaterkritiker om artisten och skådespelaren Rikard Wolffs död. Aftonbladets Claes Wahlin skriver att Wolff hade en scennärvaro som få. ”Denna långa, gängliga gestalt som liksom lutade sig mot publiken med en stillsam, men obeveklig uppmaning: se hit, lyssna till vad jag har att förmedla.”
DN:s Ingegärd Waaranperä skriver att Wolff var mångsidigt begåvad, men att han ”brottades oavbrutet med ensamheten, skräcken för sjukdom och död och med den efterlängtade kärleken, som alltid måste utspela sig på bristningsgränsen, vara på liv och död.”
– Han var alltid lika passionerad, oavsett vad han gjorde, säger teaterkritikern Anna Hedelius till SVT.
Hedelius tillägger att hon särskilt kommer minnas Wolff för hans franska chansoner, som sångaren tolkade på ett helt eget sätt.
– Visorna är fulla av svärta och kärlek och det var också han fylld av, säger hon.
