KGB-dagbok: ”Doktor död” avrättade Wallenberg

Raoul Gustaf Wallenberg, född 4 augusti 1912 i Kappsta på Lidingö, sannolikt död 17 juli 1947 i Moskva, begäran om dödförklaring (syftande till dödförklaring hösten 2016) kungjord 29 mars 2016, var en svensk arkitekt, affärsman och diplomat. Han är allmänt känd för sina framgångsrika insatser för att rädda tiotusentals till omkring hundratusen judar i naziockuperade Ungern under förintelsen från ungerska fascister och nazisterna under de senare stadierna av andra världskriget. Som Sveriges särskilda sändebud i Budapest mellan juli och december 1944 utfärdade Wallenberg skyddspass och skyddade judar i byggnader som betecknades som svenskt territorium och räddade därmed tusentals liv. Den 17 januari 1945, under belägringen av Budapest av Röda armén, greps Wallenberg av sovjetiska myndigheter efter misstanke om spionage och försvann därefter. Han rapporteras senare ha dött den 17 juli 1947, under tiden han var fängslad i Lubjanka, en byggnad som ligger i Moskva, Ryssland, som hyser både KGB:s huvudkontor och dess närstående fängelse. Motiven bakom Wallenbergs arrestering och fängslande av den sovjetiska regeringen, tillsammans med frågor kring omständigheterna kring hans död och hans eventuella band till USA:s underrättelsetjänst, har förblivit gåtfull och är föremål för fortsatta spekulationer. På grund av sina modiga insatser för ungerska judars räkning, har Raoul Wallenberg varit föremål för många humanitära utmärkelser under årtiondena efter hans dödförklaring. År 1981 lade den amerikanska kongressledamoten Tom Lantos, som själv var en av dem som räddades av Wallenberg, fram en proposition som efter beslut av kongressen gjorde Wallenberg till amerikansk hedersmedborgare. Han är också hedersmedborgare i Kanada, Ungern, Australien och Israel. Israel har också utsett Wallenberg till en av de Rättfärdiga bland folken. Monument har tillägnats honom, och gator har uppkallats efter honom i hela världen. Raoul Wallenberg-kommittén i USA skapades 1981 för att "föreviga Raoul Wallenbergs humanitära ideal och fredliga mod". Den delar årligen ut Raoul Wallenberg-priset för att erkänna personer som utför dessa mål. Ett frimärke utfärdades av USA i hans ära 1997. Den 26 juli 2012 fick han Kongressens guldmedalj av USA:s kongress "i erkännande av hans insatser och heroiska insatser under förintelsen."

Grigorij Moisejevitj Majranovskij (ryska Григорий Моисеевич Майрановский), född 1899 i Batumi i Georgien, död 1964, var en sovjetisk biolog och människorättsbrottsling. Grigorij Majranovskij växte upp i en judisk familj. Han var i unga år medlem först i Der Bund (Algemeyner Yidisher Arbeter Bund in Lite, Poyln un Rusland, Allmänna judiska arbetarförbundet i Litauen, Polen och Ryssland). och därifrån i kommunistiska partiet. Han utbildade sig till läkare först i Tblisi, sedan på Bakus universitet 1920-22 och från 1922 på Moskvas universitet. Han var laboratorichef inom Bachinstitutet i biokemi i Moskva 1928–35 och utsågs 1937 till chef för den ryska säkerhetstjänsten NKVD:s toxologiska laboratorium, Laboratorium X, placerat direkt under säkerhetstjänsten NKVD och med laboratorium i Lubjankafängelset. Där experimenterade han på uppdrag av NKVD:s avdelning för teknisk krigföring med gaser samt akonitin och andra gifter på levande fångar, bland annat för att framställa ett sanningsserum. Hans öknamn i Sovjetunionen var Doktor Död. Han försvarade 1940 vid Institutet för experimentell medicin en hemligstämplad avhandling om "Den biologiska effekten av interaktion mellan produkter av senapsgas och hud". Grogorij Majranovskij var med största sannolikhet den som i veckan 17-24 juli 1947 giftmördade Raoul Wallenberg i Lubljankafängelset, på order av den 1951 arresterade och senare arkebuserade säkerhetsministern Viktor Abakumov. I anslutning till giftlaboratoriet fanns också ett bakteriologiskt laboratorium under läkaren Sergej Muromtsev, med avrättningsplats och krematorium, där experimenten också utfördes på fångar. År 1951 fängslades Grigorij Majranovskij i samband med arresteringen av ministern Viktor Abakumov på Ministeriet för statssäkerhet (MGB) och dömdes 1953 till tio års straffarbete. Han ska enligt uppgift ha erkänt giftmord på ett tiotal personer. Efter sin frigivning 1961 tilläts han inte vara bosatt i Moskva, Leningrad eller vissa andra städer. Under sina sista år arbetade han på ett forskningsinstitut i Makhachkala i Dagestan.

State Security General Ivan Alexandrovich Serov (Russian: Ивáн Алексáндрович Серóв, 13 August 1905 – 1 July 1990) was a prominent leader of Soviet security and intelligence agencies, head of the KGB between March 1954 and December 1958, as well as head of the GRU between 1958 and 1963. He was Deputy Commissar of the NKVD under Lavrentiy Beria, and was to play a major role in the political intrigues after Joseph Stalin's death. Serov helped establish a variety of secret police forces in Central and Eastern Europe after the rise of the Iron Curtain, and played an important role in crushing the Hungarian Revolution of 1956. Serov headed both the political intelligence agency (KGB) and the military intelligence agency (GRU), making him unique in Soviet/Russian history. Inside the Soviet security forces, Serov was widely known for boasting to his colleagues that he could "break every bone in a man's body without killing him".