Kina och Taiwans ledare i historiskt möte

Taiwan, officiellt Republiken Kina (traditionell kinesiska: 中華民國, förenklad kinesiska: 中华民国, tongyong pinyin: Zhōnghuá Mínguó, hanyu pinyin: Zhōnghuá Mínguó), är en stat som omfattar ön Taiwan i Stilla havet och några mindre öar, bland andra Pescadorerna, Jinmen och Matsu-öarna, samt gör anspråk på det kinesiska fastlandet som i dag kontrolleras av Folkrepubliken Kina. Republiken Kina grundades 1 januari 1912, sedan den kinesiska revolutionens ledare Sun Yat-sen återvänt från sin exil i USA, då det flertusenåriga dynastiska kinesiska kejsardömet (då under ledning av manchurisk familj med namnet Qing) avskaffades. År 1949, i samband med att Mao Zedong och Kinas kommunistiska parti utropade den nya staten Folkrepubliken Kina i Peking, flydde hela det tidigare kinesiska ledarskapet, inklusive merparten av den kinesiska armén, till ön Taiwan. Där skapade de en ny statsadministration, som i konkurrens med folkrepublikens ledare i Peking gjorde anspråk på att företräda hela Kina. Till 1971 representerades Kina av regeringen i Taipei i Förenta nationerna och dess säkerhetsråd. Folkrepubliken Kina, som kontrollerar fastlandet, anser å sin sida att ön Taiwan är en ännu ”icke-befriad” del av Folkrepubliken Kina. Republiken Kina delar denna uppfattning i omvänt perspektiv, även om kraven på en formell självständighetsförklaring växt sig starkare under senare år, inte minst efter demokratiseringen. Republiken Kina erkänns i dag bara av 25 stater (de allra flesta i Latinamerika, varav den största är Paraguay), och saknar därmed som enda fungerande demokrati plats i FN. Se vidare Taiwans politiska status.