Krönikor: Inte sabbade Storpotäten någons barndom

Det är svårt att ens överblicka Staffan Westerbergs enorma produktion, skriver Cecilia Djurberg i Aftonbladet. Under sina 92 år i livet skapade han som skådespelare, regissör, manusförfattare och inte minst som upphovsmakare till dockor.

Med sitt barnprogram ”Vilse i pannkakan” anklagades han för att ha förstört den unga publiken med sina ”vänstervridna” figurer. Men Westerberg och Storpotäten sabbade ingen barndom, skriver Djurberg i sin krönika.

”Den som gått på myten om att han sysslade med politisk indoktrinering av barn har antingen aldrig sett, eller totalt missförstått hans fantasifulla, filosofiska teaterlekar.”

I pjäsen ”Lillebror och Storebror” från mitten av 1990-talet finns nycklar till det mesta han skapade, skriver DN:s Leif Zern. Pjäsen skildrar Westerbergs eget barndomstrauma och hur han som femåring förlorade sin storebror i en cykelolycka. ”Lillebror och Storebror” är det vackraste han skrivit, enligt Zern.

”Man kunde också säga: Det är bara här – på teatern – som Staffan kunde tala om sitt mörker och hålla minnet levande av den bror han förlorat.”