Legenden stämmer: Erik den helige halshöggs

Erik den helige, Erik Jedvardsson, Sankt Erik, (oegentligt Erik IX), född okänt datum, död 18 maj 1160, räknas som kung av Sverige ca 1156-1160. Inte mycket är känt med säkerhet om honom. Erik den helige var svenskt nationalhelgon och Stockholms skyddshelgon. Erik den helige var son till den svenske stormannen Jedvard, som troligen var från Uppland, och hans mor var Cecilia. Erik var gift med Kristina och han var barnbarn till Inge den äldre och Helena. Erik blev far till Knut Eriksson, Filip (troligen stamfar till Knut den Långe), Margareta (död 1209, gift 1185 med kung Sverre Sigurdsson av Norge (1151-1202)) och Katarina (gift med Nils Blaka). Magnus Henriksson, som dödade Erik, misstänks också ha dräpt Sverker den äldre, som var Eriks företrädare som kung. En brors namn börjar på J, möjligen Joar Jedvardsson. Erik hade anknytningar till och gods i Västergötland, men detta kan ha berott på hans giftermål. Möjligen var Erik jarl i Svealand innan han där erkändes som kung. I Götaland accepterades han tidigast 1157. Eriks son kallade honom kung och att han dog en våldsam död. Skelettet bekräftar att han blev halshuggen i strid som legenden säger. I folkminnet var han den store lagstiftaren, Sankte Erik konungs lag. Erik blev aldrig helgonförklarad av påven. Den på 1200-talet författade helgonlegenden blandar sådant som kan vara sant med händelser och underverk, som berättas om många heliga.